Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådet, samt, utan all erinran om de inkräktningar man förut gjort i hans myndighet och de förödmjukelser man beredt honom, erkände, att han gjort sig skyldig till villfarelse och lofvade bättring för framtiden. Genom den klenmodiga förklaringen vann han emellertid ingenting annat att spela en lika ömklig roll inför motpartiet, för hvilket han förödmjukade sig, som inför sitt eget, hvilket han förnekade.
Någon mildring i de häktades öde verkade icke konungens förödmjukelse. Brahe och Horn ansattes af kommissionen allt hårdare och hotades till och med att underkastas rosenkammarens pinoredskap, hvilket dock stannade vid blotta hotelsen. De bragtes emellertid efter hand att tillstå den andel de haft i upprorsförsöket, och den 3 Juli voro deras bekännelser i det närmaste fullständiga.
Brahe förnekade ända till sitt slut att hafva om Hårds plan haft fullständig kännedom. Patronerna hade han tillverkat på begäran af konungen, som af drottningen blifvit intalad, att riksdagens ledare förberedde något anfall mot honom, då han fruktade att sakna försvarsmedel, emedan gardet icke försågs med skarpa skott. Att han fått underrättelse om och ej angifvit Ernsts försök till upplopp, var den enda förbrytelse Brahe vidgick och hvarom han kunde öfverbevisas; men han anförde till sin ursäkt, att han gjort allt för att afstyra detta upplopp, och äfven lyckats deri. Mot hans uppgift, att konungen af honom begärt patronerna till sitt försvar, anmärkte emellertid kommissionen, att, genom en kunglig kungörelse af den 9 Juli, alla rykten, att någon farlig anläggning mot konungen varit å färde, hvilken de anklagade velat afvärja, förklarades för falska och högst förgripliga. Man hade aflockat den ömklige konungen denna kungörelse för att få sak med Brahe, och man hade lyckats!
Horn erkände, att han sett Hårds plan, och meddelade hvad han deraf kunde erinra sig, äfvensom han vidgick att hafva utdelt penningar och sökt utforska gardets tänkesätt mot konungen, samt att hafva egt kännedom om Ernsts tillämnade upplopp, hvilket han, så väl som Brahe, afstyrkt. Han tycktes hafva ingått i dessa planer egentligen af eftergifvenhet för drottningen, som ständigt manade till våldsamma företag, hvilka Horn dock synes hafva förestält sig skola stanna vid blotta planerna.
Stålsvärds och Pukes kunskap om och verksamhet för statshvälfningsplanen och särskildt för det upplopp, hvarmed den skulle begynna, ansågs tillräckligt bevisad genom deras egna och de öfriga tilltalades bekännelser, likasom äfven de underordnade medhjelparne Ernst, Christiernin, Gabriel Mozelius och Escholin voro öfverbevisade om att hafva sökt uppvigla en del af hufvudstadens befolkning och öfverlagt om utvägar att åstadkomma en statshvälfning.
Mot alla dessa åtta personer hade sålunda ganska besvärande omständigheter yppats, och innan domen fäldes, tillkommo ännu flera, hvilka på denna hade icke ringa inverkan.
Erik Wrangel, den verksammaste och uppfinningsrikaste ränksmidaren inom hofpartiet, hade äfven efter sin flykt ur landet visat största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
