Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sin konungaförsäkran och från grundlagarne, hvartill konungen gjort sig skyldig. Derefter framhölls huruledes drottningen, enligt Horns och Brahes bekännelser, haft förnämsta andelen i deras mordiska sammangaddning och dertill varit upphofvet. Det hade icke varit nog för henne att hafva bemött riksens råd, ständer och nationen med förakt; att missbruka kornungens förtroende och blanda sig i regerings- och riksdagssysslor; att vid de kungliga barnens uppfostran lägga för ständernas författningar alla möjliga hinder i vägen och gifva kronprinsen grundsatser stridande emot regeringssättet; att hafva påtänkt hvarjehanda försök till uppror, än med gardesvakten från Ulriksdal, än vid eldsvådan på slottet, m. m. – hon hade icke kunnat tillfredsställas förr än förenämnda sammangaddning skett till att bemästra sig artillerigården, fängsla åtskilliga riksråd och riksdagsmän, utgjuta oskyldigt blod, tillintetgöra riksdagen och kullkasta lag och frihet. Ehuru konungen icke velat uti detta taga direkt del, »hvartill äfventyret mer än något annat varit orsaken», så hade han dock derom haft kunskap, befalt Brahe förfärdiga patroner och gifvit penningar till att undanskaffa sådana, som varit i upproret delaktige. Riksens ständer hade alltså förenat sig i den tanke, att genom allt detta konungen brutit sin ed och försäkran, och att ständerna följaktligen vore berättigade att upplösa det band, som förenat öfverhet och undersåtar, men icke desto mindre hade riksens ständer velat låta det denna gång bero vid lindrigare utvägar, bevekta dertill af konungens förklaring den 28 Juni, af svenska folkets vanliga ömhet och ståndaktighet mot sin öfverhet och af förhoppning, att hans maj:t af faran upplyst, »hädanefter» skall låta rikets välfärd, lagar och regeringssätt vara sig om hjertat. Riksens ständer hade jemväl, »endast af tillgifvenhet för kongl. maj:t och i afseende på de kungliga barnen», icke velat förfara med drottningen så, som Guds och verldslig lag eljest gåfve dem rätt till. De förväntade deremot, att hans maj:t skulle bringa sin gemål till ett förhållande mera enligt med hennes pligt mot konungen och riket samt att, om drottningen vidare skulle finnas uti några anläggningar eller sådant, som lände riket till skada och förfång, konungen måtte ingå i de utvägar, som då måste vidtagas. Under sådan tillförsigt försäkrade riksens ständer hans maj:t om sin underdåniga trohet och vördnad att alldeles förgäta det framfarna; »men skulle hans maj:t fortfara i det förra uppsåtet, så förklarade riksens ständer genom denna akt, hvad hans maj:t i sin försäkran sjelf förklarat, att de i sådan händelse vore fria från deras tro och huldhetsed, då ock allt hvad nu händt skulle tjena riksens ständer till bevis, att de tvungne skrida till ett sådant steg att skilja sig vid en konung, hvilken de önskat såsom sitt hufvud och försvar vara med om möjligt vore öfver all mensklig ålder förenad».
Denna riksakt, der så mycket blifvit lagdt konungen till last, så bittra förebråelser uttalade mot drottningen, jemte antydan att konungen endast af feghet afhållit sig från deltagande i hennes anslag, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
