Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsföretaget en partimanöver för att gifva styrka åt Hattarnes välde, som i verkligheten ej var så fast, som det efter deras lysande seger vid sista riksdagen tycktes vara. Det sätt, hvarpå de då begagnade sin seger, hade hos många, äfven utom hofvet och hofpartiet, väckt förbittring och hämndbegär. Deras slöseri i statshushållningen och den förvirring, som i följd deraf inträdt i penningeväsendet, hade äfven framkallat ett ständigt växande missnöje, hvilket slutligen måste föranleda partiets störtande, om det icke genom ett lyckligt krig kunde förekomma alla efterräkningar, och att det nu beslutade kriget ej borde kunna utfalla annat än lyckligt för Sverige, med så mäktiga bundsförvandter som Frankrike, Österrike och Ryssland, derom voro alla, som röstat för kriget, fullt öfvertygade.
För att emellertid söka visa att det ej leddes af partisyften, föreslogo Hattarne inom rådet till öfverbefälhafvare för svenska krigsmakten i Tyskland deras förre motståndare, fältmarskalken Matthias Alexander von Ungern-Sternberg, ej blott emedan han var äldst bland fältmarskalkarne utan äfven för att söka afväpna Mössorna, till hvilka, ehuru till de mera hofsamma inom partiet, han sedan gammalt räknades. Han hade i sin ungdom under spanska arfföljdskriget deltagit i de berömda striderna vid Oudenarde och Malplaquet, sedermera stridt under Stenbock vid Helsingborg och under Carl XII i Norge, äfven, ehuru utan ökad krigsära, varit med i sista finska kriget, men hade aldrig fört något högre befäl samt var nu 68 år gammal och sjuklig, så att hans afresa till Pomern uppsköts den ena veckan efter den andra, medan han genomgick en brunnskur.
Under afvaktan af hans ankomst mottogos och ordnades de till Pomern afsända trupperna af generallöjtnanten Jakob Albrecht von Lantingshausen, som ännu var i sin kraftfulla ålder och under åren 1723–1746 tjenstgjort i franska hären samt således äfven senare än öfverbefälhafvaren deltagit i ett krig af större omfattning. Han gjorde ock sitt bästa samt röjde äfven både nit och skicklighet i utförandet af det honom anförtrodda uppdraget, som blef ganska kinkigt i anseende till oredan i rustningarna här hemma. Riksrådet grefve Gustaf Fredrik von Rosen, som hade högsta ledningen af dessa, hade i sin ungdom varit en tapper carolin, men var nu 69 år gammal och hade aldrig utmärkt sig såsom administratör. Han synes icke heller fått vederbörligt biträde från de honom underordnade, ty Lantingshausen klagade, att vid ankomsten till Pomern saknade ett regemente tält, ett annat kappor, ett tredje skor och strumpor, ett fjerde fältkittlar; att transportvagnarne öfverfördes så, att på ett fartyg voro inlastade vagnskorgarne, på ett annat hjulen, på ett tredje förspannen och på ett fjerde locken, så att en del af vagnen var qvar i Sverige, när den andra var i Pomern.
Medan trupperna öfverfördes, fortgingo underhandlingarna; men sedan de förbundna makterna väl fått svenska regeringen derhän, att den ej kunde rygga tillbaka, visade de sig ej så frikostiga, som deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
