Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gross-Jägerndorf slagit preussiske fältmarskalken Lehwald. I nordvestra Tyskland hade en fransk här under marskalk d’Estrées slagit hannoveranerne samt några andra engelska och preussiska hjelptrupper under hertigen af Cumberland vid Hastenbeck den 26 Juli, hvarefter hela landet ända till Elbe blifvit besatt af franska trupper, och den 8 September afslöt d’Estrées’ efterträdare i befälet, hertigen af Richelieu, i Kloster-Zewen med hertigen af Cumberland en konvention om hela hannoverska områdets utrymmande. En annan fransysk här under marskalk Soubise, i förening med den tyska rikshären under prinsen af Hildburghausen, anryckte från Thüringen för att drifva preussarne ur Sachsen, medan österrikarne under fältmarskalken Daun sökte återtaga Schlesien. Till Pomerns försvar hade konung Fredrik således inga trupper öfriga. Kommendanten i Stettin, general Manteuffel, hade knappt 3,000 man att försvara de vidlyftiga fästningsverken, och någon synnerlig svårighet för svenska hären att intaga denna vigtiga fästning tycktes således ej vara för handen.
Så ofördelaktiga för preussarne och så gynsamma för svenskarne voro förhållandena, då Ungern-Sternberg den 10 Oktober ankom till Anklam och öfvertog befälet. I den för honom utfärdade instruktion ålades han att icke låta uppehålla sig af några mindre brister, utan skyndsamt uppsöka fienden och bringa honom till drabbning. En seger skulle lätteligen kunna tillskynda honom besittningen af Stettin. Droge fienden sig undan utan strid, finge fältmarskalken sjelf pröfva hvad vidare borde göras; men en hufvudsak vore, att vinterqvarteren toges i fiendens hand, ty eljest »blefve svenska Pomern och armén alldeles ruinerade och kongl. maj:ts kassor alldeles i fåfängan uttömda».
Vid ankomsten till hären fann ock Ungern-Sternberg densamma i fiendeland, der den indref kontributioner och sökte göra sig till godo så mycket den kunde. Den utgjorde ock nu omkring 20,000 man, men var illa försedd med erforderliga förnödenheter samt dessutom föga öfvad i krigsrörelser och vapenföring. Den saknade ock allt belägringsartilleri, och derföre kunde någon belägring af Stettin ej företagas, hvartill eljest nu varit så godt tillfälle. Någon företagsam man visade sig ock öfverbefälhafvaren ej vara, ty han stannade tills vidare vid Anklam, hvarifrån han uppbröt först den 26 Oktober vid underrättelsen om en preussisk styrkas anryckande, hvilket dock befans ogrundadt, samt framryckte till Ferdinandshof, der han åter stannade och tills vidare förblef.
Medan svenska hären der ännu låg qvar, kom underrättelse om den fullständiga seger konung Fredrik den 5 November vunnit öfver Soubise och Hildburghausen vid Rossbach, och tillika hade Apraxin, i stället att begagna sin seger vid Gross-Jägerndorf för ett framryckande mot Berlin, dragit sig tillbaka, så att Lehwalds här kunde dragas från Weichseln till Odern och således blifva farlig för svenskarne. Under sådana förhållanden, och då årstiden tillika var långt framskriden, de sjukes antal öfver 2,000 samt härens rörelser försvårades genom bristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
