Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pomerska kriget 1757-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådagalades, å ena sidan af preussiske generalen Belling, å den andra af de svenske befälhafvare Hessenstein och Sprengtport.
Till sjös sökte svenskarne under detta, liksom under förra året, att hålla hafvet fritt från kapare, och en flotta af 6 krigsfartyg understödde ryska belägringen af Colberg; men när den kalla årstiden närmade sig, seglade flottan till Carlskrona och Ehrensvärd återvände till svenska Pomern, der hären fick gå i vinterqvarter. I slutet af December stördes likväl dessa genom djerfva anfall af Belling, hvarföre svenskarne i början af året 1762 åter ryckte ut och drefvo preussarne tillbaka inåt Mecklenburg, hvarefter Ehrensvärd återvände till svenska Pomern.
Ryska kejsarinnan Elisabeths död den 5 Januari 1762 föranledde i början af detta år nya politiska förhållanden. Man visste nemligen att hennes efterträdare, Peter III, var en varm beundrare utaf den preussiske konungen, hvarföre man kunde förutse en till hans fördel afgörande vändning i kriget vid den nye regentens uppträdande på Rysslands tron. Svenska regeringen blef derföre nu lika angelägen om fred, som konung Fredrik länge varit det. Drottning Lovisa Ulrika åtog sig att hos sin bror väcka fråga om fredsunderhandlingar, och den 4 Maj inträffade i Stockholm konung Fredriks svar på drottningens bref. Han antog med nöje förslaget om fredsunderhandling, och förre svenske ministern i Berlin von Olthof fick befallning att begifva sig till Hamburg för att underhandla med preussiske ministern Hecht. Han skulle begynna med att fordra bibehållandet af det preussiska område, som nu innehades af svenska trupper – Üsedom, Wollin och Demmin – men dock ej vara envis häri, utan medgifva återställandet af gränserna enligt 1720 års fred. Tillika skulle han söka vinna rättelse i de punkter, i hvilka Preussen enligt svensk uppfattning hade före kriget brutit mot sistnämnda fredsfördrag. Dock hade underhandlingen knappt begynt, innan underrättelse kom att fred mellan Preussen och Ryssland blifvit afslutad den 5 Maj. Härefter blef den preussiske underhandlaren så omedgörlig, att Olthof ansåg säkrast att utan vidare påstående eller tidspillan underteckna freden, sådan den genast kunde fås. Den blef ock ett enkelt upplifvande af 1720 års fred, med alltings återställande i samma skick som före kriget. Den 22 Maj undertecknades
fredsfördraget i Hamburg, och ratifikationerna utvexlades den 19 Juni. Sedan medlet af Januari
hade inga fiendtligheter förefallit, och den 7 April hade stillestånd blifvit ingånget.
Så slutade detta krig, som kostat Sverige öfver 30,000 man och öfver 22 millioner d. s., utom nära 13 millioner d. s. från Frankrike erhållna subsidier och utom hvad vid krigets början fans i förråden – allt detta utan någon vinst för Sverige hvarken i område eller krigsära. Det hade från början varit endast en partimanöver af Hattarne för att befästa deras välde genom de eröfringar de hoppades med lätthet kunna vinna, då Preussen var anfallet af så många och så mäktiga fiender. Deremot ogillades kriget icke blott af hofvet och Mössorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
