Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1760-1762
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättad om hvad som förehades, inlemnade genast sin afskedsansökan, för hvilken han ej förebar annat skäl, än att han funne sig oförmögen att behörigen sköta de vigtiga sysslor, som blifvit honom anförtrodda. När ansökningen förekom i sekreta utskottet, ville borgarena icke skilja Höpkens sak från de öfriga riksrådens, men adelns och presteståndets ledamöter samtyckte till afskedsansökningen.
Flera och bland dem äfven franske ambassadören sökte nu förmå Palmstjerna och Scheffer att följa Höpkens exempel och frivilligt begära afsked för att ej blifva afskedade; men ingendera ville vika, utan de ingåfvo nya förklaringar till försvar för sina åtgärder.
När stånden den 9 Februari fingo dessa ärenden till afgörande, bifölls Höpkens afskedsansökan utan svårighet, men om de öfriga riksråden och om krigets början blefvo öfverläggningarna så mycket vidlyftigare. Sekreta utskottet hade i sitt betänkande härom förklarat sig vara ense med riksens råd, att garantien af westfaliska freden inneburit en förbindelse, som ej utan vanheder kunnat afslås, men rådet hade felat deruti, att det skridit till verkställighet utan att förut sammankalla ständerna, hvarföre sekreta utskottet ansåg, att Palmstjerna och Scheffer, som försvarat den mening, att sådant tillkommit riksens råd, derför borde förlora riksens ständers förtroende. För de öfrige riksrådens meningar lemnades ingen redogörelse. Då betänkandet nu förekom i stånden, inskränkte adeln och presteståndet propositionen till frågan om Palmstjernas och Scheffers afskedande, hvilket i båda stånden bifölls utan omröstning, och när bondeståndet fick kännedom om dessa stånds beslut, förenade det sig deri. Borgareståndet beslöt visserligen, att alla riksråden borde anses lika och ingen af dem särskildt uteslutas från riksens ständers förtroende, men detta kunde icke förhindra de öfriga ståndens beslut, och den 28 Februari afgick riksens ständers skrifvelse om Palmstjernas och Scheffers afskedande.
Med dessa båda riksråds uppoffrande tycktes sekreta utskottet vilja låta saken afstanna. I början af Mars utsatte dock adeln en viss dag, inom hvilken utskottet borde inkomma med den äskade berättelsen om riksråden, hvilken också afgafs, men inskränkte sig till deras förhållande i afseende på frågan om rättigheten att börja krig utan ständernas hörande. Häruti vore alla de qvarvarande riksråden i det närmaste lika felaktige. Huru de borde anses, ankomme på riksens ständers välbehag; men sedan de två mest felaktige, Palmstjerna och Scheffer, hvilka försvarat en mot lagen stridande mening, blifvit straffade med förlust af sina embeten, så vore utskottets tanke, att rikets väl hvarken kräfde eller tålte flera sådana bestraffningar. Utskottet föreslog alltså, att riksrådens begångna fel skulle med en allvarsam åtvarning tydligen dem förehållas, hvarom utskottet hoppades få uppdrag att föranstalta.
Detta sekreta utskottets betänkande afgjordes först i borgareståndet, som utan svårighet biföll detsamma. Af bondeståndet blef det likaledes bifallet, men Löwenhjelm och Lagerberg, som yrkat att krig utan ständernas medgifvande ej kunde företagas, blefvo undantagne från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
