Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillika hade, efter freden med Preussen, franska regeringen visat den svenska allt större likgiltighet och varit allt mindre pålitlig i betalandet af subsidierna. Markis d’Havrincourt, som i 19 år varit fransk ambassadör i Sverige och kraftigt bidragit till Hattarnes välde, blef nu på egen begäran hemkallad och lemnade Sverige i Oktober 1762, hvarefter hans plats fick stå ledig öfver ett år. Upphörandet af de franska subsidiernas utbetalande var för svenska regeringen så mycket känbarare, som förvirringen i Sveriges penningeväsen och statshushållning nu nått en sådan höjd, att man såg inga utvägar till dess redande. Man gjorde derföre de ifrigaste försök att förmå Frankrike till att betala sin subsidie-skuld, hvarom svenske ministern i Paris, Ulrik Scheffer, gjorde trägna framställningar och förmådde slutligen franska regeringen att föreslå ett slags uppgörelse på det sätt, att en million livres skulle betalas inom årets slut och sedermera 1 1/2 million årligen under 10 år från 1764 års början, men på grund af en ny traktat och mot skyldighet för Sverige att i händelse af krig bistå Frankrike med 6 linieskepp och några fregatter. Detta förslag blef dock förkastadt, emedan svenska regeringen skulle derigenom afstå sin på föregående traktater grundade rätt och ikläda sig nya förbindelser endast för ett löfte om subsidier, hvilkas utbekommande icke kunde anses säkrare, än erfarenheten visat vara förhållandet med de föregående. Regeringen fortsatte derföre sitt yrkande på betalning af de förfallna subsidierna, med förklaring tillika, att, om den kurir, som till franska regeringen öfverförde detta svar, icke återkom med tillfredsställande besked rörande subsidierna, skulle riksens ständer genast sammankallas, emedan i sådant fall endast de kunde bereda någon utväg till räddning ur den rådande penningeförlägenheten. Inseende att en riksdag, sammankallad under sådana förhållanden, skulle göra slut på Frankrikes inflytande i Sverige, lät franska regeringen frågan om ett nytt fördrag falla och erbjöd Sverige icke desto mindre 1 million livres under åren 1763 samt 2 millioner under det följande.
Detta erbjudande fans visserligen af åtskilliga rådets ledamöter, såsom Löwenhielm, Horn och Friesendorff, icke fullt betryggande, men hos flertalet inom rådet, som hyste stor farhåga för en kommande riksdag, föranledde det ett beslut om uppskof med riksdagskallelsen, till dess statskommissionen kunde inkomma med fullständig öfversigt af statsverket för det följande året. Tillika återstäldes nu de diplomatiska förbindelserna med England, som varit afbrutna sedan Guy-Dickens afresa 1748. Engelske ministern i Köpenhamn Goodricke, som sedan 1758 äfven haft befattning med de svenska angelägenheterna, blef i November 1763 erkänd såsom engelskt sändebud i Sverige, och friherre Gustaf Adolf von Nolcken utnämndes till svenskt sändebud i England. Äfven franska regeringen utnämnde nu en ny ambassadör, baron de Breteuil, som ankom till Stockholm i December 1763.
När statskommissionen om våren 1764 inkom med sin beräkning öfver årets stat, visade sig en statsbrist af 19 tunnor guld, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
