Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgångarna blifvit beräknade så högt som möjligt. Det lyckades väl statskontoret att upptaga några inrikes lån, men dock ej på långt när tillräckliga att fylla bristen, och då underhandlingarna med Frankrike drogo ut på tiden, utan att gifva någon förhoppning om rikligare eller skyndsammare betalning af subsidierna, kunde riksdagskallelsen ej längre uppskjutas, utan ständerna kallades att sammanträda i medlet af Januari 1765.
När Frankrike, som dittills varit Hattarnes förnämsta stöd i deras sträfvanden att förekomma hvarje utvidgning af konungamakten, börjat visa mera likgiltighet, hade de i stället vändt sig till Danmark, och danska regeringen, som hade största skäl att frukta en förändring i svenska regeringssättet, hvarigenom Danmarks hätska fiender, Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, skulle få större myndighet att förfoga öfver Sveriges stridskrafter, samt möjligen i förening med Ryssland använda dem mot Danmark, gick gerna Hattarnes önskningar till mötes.
Farhågan för understöd från Rysslands sida åt några envåldsplaner af svenska konungaparet visade sig dock snart vara ogrundad, emedan kejsarinnan Katarina fann det, lika mycket som danska regeringen, i sitt intresse att upprätthålla det dåvarande svenska regeringssättet, och dessutom drogs ryska regeringens uppmärksamhet nu åt ett helt annat håll. Polske konungen August III afled den 5 Oktober 1763, och kort derefter trädde Katarina i förbindelse med konung Fredrik i Preussen för att gemensamt inverka på de polska förhållandena. I det fördrag, som af dem ingicks den 11 April 1764 och som hufvudsakligen var riktadt på Polens undergång, intogs en hemlig artikel, genom hvilken de båda förbundna makterna lofvade hvarandra att gemensamt bekämpa det franska partiet inom Sverige, hvilket stört den genom regeringsformen grundlagda jemvigten mellan konung, råd och ständer samt oupphörligt sökte uppegga sina landsmän att blanda sig i alla utländska oroligheter. Skulle det icke lyckas genom de medel, hvilka båda makternas sändebud i Sverige kunde använda, att störta detta parti eller åtminstone hålla jemnvigten mellan det och dess motståndare, äfvensom och i synnerhet för den händelse, att regeringsformens fullständiga undergång vore att befara, skulle de båda bundsförvandterne träffa närmare öfverenskommelse om medlen att afvärja en så farlig tilldragelse och upprätthålla regeringsformen i hela dess vidd.
Medan detta aftalades i Petersburg, hade deremot den nye franske ambassadören Breteuil af sitt hof fått befallning att verka för konungamaktens utvidgning samt småningom och försigtigt leda sinnena derhän. Han hade dock ännu icke funnit rådligt att härom underrätta hvarken drottningen eller sina förtrogne bland Hattarne, och under tiden hade drottningen börjat förtroliga underhandlingar med engelske minstern Goodricke, hvilka underhandlingar verkat denna försigtighet hos den franske ambassadören, hvars sträfvanden att utvidga den svenske konungens myndighet endast hade till syfte att i honom kunna påräkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
