Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksråden Rosen, Seth, Hamilton och Fleming den 27 Augusti till kongl. maj:t inlemnade en gemensam skrift, genom hvilken de nedlade sina embeten. Denna skrift öfverlemnades af konungen till sekreta utskottet, med förklaring att riksråden till hans nöje och rikets tjenst förvaltat sina embeten och att han gerna skulle ännu längre hafva nyttjat deras trogna råd, om de icke sjelfva åstundat att afgå; men utskottet unnade dem icke äran af ett frivilligt afsked, och riksens ständers svar på meddelandet af riksrådens afskedsansökan blef, att de så mycket mindre hade något deremot, som sekreta utskottet redan hade förklarat dem förlustiga förtroendet och entledigade från rådsembetet, hvarvid riksens ständer låtit bero.
Härmed var Hattarnes välde inom rådskammaren tillintetgjordt och tillträde för Mössorna der öppnadt. Deras första omsorg blef ock nu att tillsätta ny kanslipresident efter Ekeblad. Vid valet i sekreta utskottet den 22 Augusti fick Adam Horn de flesta rösterna, men han undanbad sig det ansvarsfulla embetet, hvarefter riksrådet grefve Carl Gustaf Löwenhjelm blef utsedd till kanslipresident af utskottet och, sedan detta val blifvit af stånden godkändt, tillträdde han embetet den 9 September.
Till de lediga platserna i riksrådet utnämndes den 11 September landshöfdingen Otto Wilhelm De Geer, hvilken begynt sin politiska bana såsom ifrig anhängare af hattpartiet, men sedermera blifvit en ännu ifrigare partiman bland Mössorna; statssekreteraren Carl Hermelin, en son till Carl XII:s berömde statssekreterare Olof Hermelin och sjelf en duglig embetsmän, men så föga hågad för inträde i rådet, att han enträget undanbedt sig rådsförslaget; landshöfdingen grefve Göran Gyllenstierna, som dittills gjort sig föga bemärkt vid riksdagarne; hofmarskalken Esbjörn Christian Reuterholm, som utmärkt sig såsom en oförfärad förfäktare af sparsamhet och ordning i statshushållningen; öfversten vid artilleriet friherre Carl Funck, en kunnig militär, som förestått generalfälttygmästareembetet och tagit verksam del i riksdagsstriderna, samt statskommissarien Johan von Wallwijk, en högst framstående man med grundlig förfarenhet rörande svenska statsverket, men hvilken dittills icke uppträdt såsom partiman. De nya riksråden voro i allmänhet bepröfvade män dels i rikets tjenst, dels i riksdagsstriderna, men ingen af dem kunde i snille eller lysande egenskaper mäta sig med de afgångne Hattarne Tessin, Höpken och Scheffer. Förändringen i styrelsepersonalen fulländades genom Fredrik von Friesendorffs utnämning till rikskansliråd den 25 September.
Mössorna hade således nu kommit i full besittning af styrelsen och visade det till en början genom att med Hattarnes statshushållning företaga en ganska allvarsam räfst, till hvilket vi återkomma i öfversigten af statshushållningen under frihetstiden.
Vid riksdagens början hade Mössorna uppträdt såsom hofvets bundsförvandter, men nu i besittning af makten visade de allt mindre håg att gå hofvets önskningar till mötes och röjde detta äfven i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
