Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak, som låg konungaparet och i synnerhet drottningen mycket om hjertat, nemligen frågan om kronprinsens giftermål. Förlofningen mellan honom och danske konungens dotter, Sofia Magdalena, hade redan för 15 år tillbaka blifvit mellan svenska och danska hofven aftalad och danske konungen hade alltid betraktat den såsom fullt bindande, men konung Adolf Fredrik och hans drottning hade visat allt större ovilja mot detta äktenskap, ju närmare de förlofvade nalkades den ålder, då deras förbindelse kunde blifva verklighet. Det danska hofvet beslöt nu begagna tillfället af ständernas sammanvaro för att bringa saken till afgörande. Inom Sverige hade förlofningen väckt allmän tillfredsställelse, och hvarken Hattar eller Mössor ville rygga den samt derigenom ådraga sig ansvaret för följderna af en brytning med Danmark och dess bundsförvandter. Lovisa Ulrika ville dock ej gifva med sig, oaktadt de lifligaste föreställningar såväl af Mössorna som af hennes egna anhängare, utan åberopade dels föräldrars naturliga rätt att öfva inflytande på barnens giftermål, dels kronprinsens motvilja mot sin danska brud. Detta sista skäl höll dock ej länge stånd, emedan kronprinsen, antingen för att få egen hofhållning och slippa det för honom icke sällan besvärliga beroendet af modern, eller emedan han bättre än hon insåg allt vidare motstånd vara fåfängt, i September 1765 förklarade, att han utan motvilja tänkte på sin trolofvade, samt, efter nya underhandlingar i Oktober samma år, att han numera önskade, det giftermålet måtte gå i fullbordan, hvarefter danske härvarande ministern Schack å embetets vägnar gjorde en framställning om äktenskapets fullbordande. Konungen svarade, att denna förbindelse vore honom mindre angenäm, till följd af de oförrätter, hvilka danska hofvet tillfogat det holsteinska huset, och häri instämde drottningen. När rådets föreställningar förblefvo fruktlösa, öfverlemnades ärendet till sekreta utskottet, hvilket den 4 Februari 1766 förklarade att äktenskapsaftalet vore fast och oryggligt och att dess fullbordande ej borde uppskjutas. På utskottets begäran företogs underhandlingen, äktenskapskontraktet uppgjordes och den 3 April 1766 blef förlofningen offentligen tillkännagifven både i Stockholm och Köpenhamn.
Förhållandet till utländska makter gjorde emellertid den nya styrelsen nu icke så litet bekymmer. Mössorna hade ständigt förebrått Hattarne deras alltför stora beroende af Frankrike, och det gälde nu att lossa Sverige derifrån; men den nye kanslipresidenten Löwenhjelm ville dock ingalunda stöta denna makt för hufvudet och gjorde sitt bästa att söka Englands och Rysslands vänskap, utan att försaka Frankrikes. Detta var dock en alltför svår uppgift, ty Frankrike ville ej tåla något närmande af Sverige till de makter, hvilka det betraktade såsom sina motståndare. Emellertid voro de båda hof, som förenat sig att omintetgöra det franska inflytandet i Stockholm, föga hågade att kosta subsidier på det nu så djupt sjunkna Sverige, utan ryska regeringen använde i stället sina penningar att vid svenska riksdagarne upprätthålla sitt inflytande. Den engelska regeringen visade sig visserligen villig att med den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
