Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1765, 1766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingå ett förbund, som ock afslutades den 5 Februari 1766, men det innehöll icke för någondera makten hvarken några förpligtelser eller några fördelar. För svenska regeringen medförde det dock den påföljd, att Frankrike nu ansåg sig befriadt från alla förbindelser mot Sverige och genast instälde all utbetalning af de innestående subsidierna. Breteuil fick den 22 Februari befallning att ej befatta sig med de svenska riksdagsärendena vidare, än så vidt det gälde att afvärja förföljelser mot Frankrikes gamla vänner. Härefter följde en bitter skriftvexling mellan de båda forna bundsförvandterna, med ömsesidiga beskyllningar, till dess Frankrike slutligen förklarade traktaterna med Sverige för alltid upphäfna, hvarefter svenska regeringen beträdde en ny politisk bana, i hvilken fred och vänskap med grannarne utgjorde grundtanken. Följden blef emellertid, att det förra beroendet af Frankrike nu utbyttes mot ett dylikt af Ryssland.
Katarina II var vid denna tid lifligt sysselsatt med tillvägabringandet af ett stort förbund under Rysslands ledning, hvilket, jemte Preussen, Danmark och England, skulle omfatta Polen och Sverige. Sekreta utskottet ansåg, att Sverige icke utan största äfventyr skulle kunna söndra sig från det statsförbund, som sålunda stod färdigt att sluta sig tillsammans, och gaf derföre regeringen föreskrift att i alla politiska mål visa ett fullkomligt förtroende för Ryssland samt söka alla utvägar att med denna makt underhålla och utvidga en inbördes vänskap. Tillika borde man söka upprätta en närmare förbindelse med England, »i synnerhet om riket dervid kunde betinga sig ett lönande årligt understöd». Subsidier voro således äfven för Mössorna ett lockande mål, men från Ryssland hade man inga sådana att hoppas, och det högsta man af den nya vännen kunde utverka var, att den gamla subsidieskulden af 300,000 rubel från 1745 års traktat skulle utbetalas, men på 6 år och icke i penningar, utan i spanmål.
De inre förhållandena hotade emellertid att för Mössorna blifva icke mindre bekymmersamma än de yttre, då underrättelse kom att ett bonde-uppror utbrutit i Vestergötland. Allmogen i Vedens härad inom Elfsborgs län hade till riksdagsman valt en rusthållare vid namn Hofman, hvilken likväl vid riksdagens början icke blifvit af ståndet mottagen, emedan han för en af honom såsom fullmäktig förd rättegång blifvit af Göta hofrätt pliktfäld och förklarad oskicklig att föra andras talan. Vid ett nytt val fick han likväl åter de flesta rösterna, men blef äfven nu af bondeståndet förkastad. Han valdes likväl för tredje gången, och då kongl. maj:t under tiden till en del upphäft hofrättens utslag, tillstyrkte bondeståndets deputerade, vid fullmakternas granskning, att han skulle mottagas; men på talmannens och sekreterarens uppmaning blef han ånyo utesluten. Förbittrad häröfver, började han i sin hembygd, der han hade mycket inflytande, uppmana till uppror, för att åter införa enväldet, försäkrande allmogen, att, om den reste sig och tågade mot Stockholm, skulle kronprinsen komma dem till mötes. Det lyckades honom ock att samla en skara af omkring 600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
