Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas, att Rysslands vapen skulle blifva tillräckligt sysselsatta på annat håll, och således Sverige, utan fruktan för rysk inblandning, kunna fritt ordna sina inre angelägenheter.
Nu börjades lifliga öfverläggningar mellan hofvet, Hattarne och franske ministern. Man blef ense derom, att enväldet icke skulle återställas, och äfven Choiseul framstälde icke Frankrikes utan Englands statsförfattning såsom förebild för den blifvande svenska samt ville lemna beskattnings- och lagstiftningsrätten åt ständerna. Om sättet för statshvälfningens utförande yppades deremot skiljaktiga åsigter. Fersen ville, att den skulle verkställas genom ständerna sjelfva vid en riksdag; kronprinsen, att den skulle ske genom ett statsstreck medelst Stockholms garnison. Choiseul ansåg, att statshvälfningen borde gå förut, men en riksdag sammankallas sedermera, för att åt densamma vinna ständernas erkännande. Denna mening meddelades Fersen, men förkastades af honom, som ansåg det högst oklokt af konungen att, sedan han arresterat riksråden och deras förnämsta anhängare, någonsin sammankalla ständerna, hvilka alltid skulle vara måna att upprätthålla rådet i egenskap af sina fullmäktige. Fersens förnämsta skäl emot en våldsam statshvälfning låg dock i konungens och drottningens personliga egenskaper och föregående uppförande, som gjort honom föraktad samt henne hatad och fruktad. Carl Fredrik Scheffer hade icke heller någon fördelaktig tanke om konungaparet, men räknade på kronprinsens mod och snille för att öfvervinna alla svårigheter, Äfven Choiseul tyckte, att kronprinsens goda egenskaper kunde uppväga föräldrarnes brister, och ansåg för öfrigt det vara fåfängt att hoppas någon förändring af regeringssättet genom ständerna, så länge grannarne på dem öfvade inflytande genom penningar och vapen. Hufvudsaken vore att välja rätta tidpunkten för en statshvälfning, då Ryssland icke kunde blanda sig i saken eller skicka trupper till Finland, och den tidpunkten skulle vara inne, när turkarne förklarade Ryssland krig.
Sådana voro de åsigter, hvilka Choiseul meddelade det nya sändebudet grefve de Modène till ledning, då han i medlet af Oktober 1768 affärdades till Sverige. Der vann Choiseuls djerfva förslag i början icke bifall af andra än drottningen, kronprinsen och Scheffer. I September gjorde kronprinsen en resa till bergslagerna i Upland, Dalarne, Vermland och Vestmanland, hvarunder han mottog en mängd klagoskrifter öfver den rådande nöden. Efter sin hemkomst sysselsatte han sig ifrigt med förberedelser till en statshvälfning; men drottningen, som i början med mycken värma omfattat förslaget till en sådan, hade nu begynt hysa allt större betänkligheter deremot, emedan, om den misslyckades, den kunde leda till förnyande af 1756 års händelser och, om den lyckades, skulle göra kronprinsen till den mest betydande medlemmen af konungahuset samt fördunkla hennes eget inflytande. I stället ville hon nu, att man genom underhandlingar skulle förmå flertalet af riksråden att på eget bevåg och utan ständernas hörande tillägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
