Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1769, 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundlagsförändringen. Fersens skäl och ännu mer hans inflytande segrade, och första följden deraf blef, att riksdagen flyttades till Stockholm, hvilket förslogs af sekreta utskottet och bifölls af ständerna. Stånden höll sina plena för sista gången i Norrköping den 29 Maj och för första gången i Stockholm den 27 Juni.
Det dröjde emellertid allt mera med något förslag till ändringar i regeringsformen, och Choiseul var högeligen uppbragt både öfver Hattarne och öfver sitt eget sändebud, som icke kraftigare påyrkat ett sådant förslag. Choiseul hade redan före början af September stält icke mindre än 3 millioner livres till grefvens af Modène förfogande, och ändock kommo från Sverige endast undanflykter och framställningar om uppskof i det han ansåg för riksdagens vigtigaste ärende. Också skref han till Modène, att om grundlagsfrågan icke före September månads slut vore afgjord, skulle Frankrike för alltid lemna Sverige åt sitt öde, samt förbjöd Modène att framkomma med något förslag om ringaste ytterligare penningeutgift.
Innan detta bannebref ankom, hade Modène redan uppmanat landtmarskalken att ändtligen göra allvar af saken, med hotelse att han annars skulle indraga allt penningeunderstöd, i synnerhet som hans tillgångar ej kunde räcka längre än till slutet af September. Hattarne måste derföre nu taga i tu med grundlagsfrågorna, och till en början sökte Fersen genom underhandling vinna Mössornas godvilliga biträde. Han föreslog dem sådana jemkningar i styrelsesättet, som, utan att upphäfva regeringsformen, hvilken tvärtom borde återställas i sitt ursprungliga skick, endast skulle afskaffa senare tillägg samt gifva större stadga och kraft åt regeringen. Den enda utvidgning af konungamakten, han tillstyrkte, var ett uttryckligt erkännande, att konungens bifall fordrades vid förändring af lagar och privilegier, möjligen också vid förbunds ingående med främmande makter. Såsom vedergällning för Mössornas samtycke härtill erbjöd han dem fem platser i rådet och löfte, att icke något förbund med Frankrike skulle afslutas. Mössorna visade sig icke obenägna och underhandlingen fortgick i några veckor; men de utländska ministrar, som mest inverkade på Mössorna, ville icke någon förlikning mellan partierna och framför allt icke någon förbättring i konungens ställning. Äfven Pechlin, som nu åter var i full verksamhet, arbetade med vanlig slughet och ihärdighet mot hvarje utvidgning af konungamakten. Han hade med Hattarne och hofvet deltagit i anfallet mot rådet, men under det han deltog i Hattarnes rådplägningar och ej försmådde Frankrikes penningar, började han samla ett eget parti och var snart i underhandling med ryska, danska och engelska ministrarne. Med oförliknelig fräckhet framlade han för dem tre förslag, mellan hvilka han bjöd dem att välja: antingen att ändra det nuvarande sekreta utskottet och störta det nya rådet, eller tvinga Hattarne till en förlikning, så att några Mössor blefvo upptagna i rådet, eller endast upprätthålla regeringsformen mot alla ändringsförsök och hindra alla våldsamheter så väl inom landet som i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
