Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
processen eller om, emot klar lag eller förordning, i hufvudmålet någon för när skett, eller öfver vrångvisa, sådant borde ske inom viss i förordningen utsatt tid, och utsattes högt ansvar, till och med lifvets förlust, derest en slik klagan funnes obefogad.
Ständerna hade sålunda nu äfven tillvällat sig högsta domaremakten, och den 10 Maj 1748 gafs en instruktion för urskiljnings-deputationen, hvaraf tydligen inhemtas, att rikets ständer vore sista instansen i alla mål, som förut blifvit af konungen, kollegierna och »andra vederbörande» med utslag afgjorda, hvilket tillämpades särskildt med hänseende till tjensters bortgifvande, deröfver en och hvar, som ansåg sig förbigången, egde klaga inför ständerna, så framt icke den, som erhållit tjensten, stått på samma förslag jemte den klagande, i hvilket fall denne sistnämnde »vid ett annat tillfälle fick förvänta frukten af sin förtjenst». Vid 1746 års riksdag hade ock omkring 1,300 klagomål i befordringsfrågor inkommit till ständerna, och i synnerhet från och med 1747 afgjorde ständerna befordringarna under, samt konungen och rådet mellan riksdagarne.
Under 1738 års riksdag hade sekreta utskottet tillvällat sig ännu större myndighet än förut. Det föreskref nu, att alla meddelanden från kongl. maj:t till ständerna skulle lemnas till sekreta utskottet, så att »det sjelft skulle kunna urskilja och hos sig behålla de mål, som till detsamma hörde, hvarigenom utskottet gjorde sig till en mellanmakt mellan regeringen och ständerna. I alla mål, som rörde förhållandena till utländska makter, yrkade det att handla med rikets ständers myndighet, och detta utsträcktes till anspråk att, på grund af den utländska politik, som af regeringen iakttagits, förklara åtskilliga riksråd förlustiga ständernas förtroende, hvilket anspråk väl icke af ständerna erkändes såsom grundsats, men likväl genomdrefs vid tillämpningen. Ur denna sekreta utskottets myndighet i allt, som rörde utrikesärendena, härleddes vidare dess anspråk att hafva första rösten vid tillsättning af kanslipresident, jemte månget ingrepp i de rättigheter, som enligt regeringsformen och gammal häfd tillhörde kongl. maj:t, såsom att genom landtmarskalken underhandla med främmande makters sändebud, att utse svenska ministrar hos främmande makter, att omedelbart sända befallningar till Sveriges ministrar i utlandet, m. m. Det stannade dock ej ens härvid, utan sekreta utskottet utfärdade äfven omedelbara befallningar till embetsverken, gaf statskontoret föreskrifter om utbetalning af penningar, anordnade sådana utan ständernas vetskap dels för tillfälliga behof, dels till löneförhöjningar, arvoden, gåfvor m. m., samt inkräktade sålunda på ständernas rättigheter så väl som på konungens. Möjligheten af dessa inkräktningar i strid mot uttryckliga föreskrifter i utskottets instruktion af den 27 Maj 1738 låg i tysthetseden, som beröfvade ständerna laglig kännedom om hvad i utskottet föregick. Hattarne, inom utskottet voro ock då så mäktige och så ofördragsamme att när prosten Serenius vågade sätta sig emot utskottets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
