Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så rika 1756 års riksdag genom hvarjehanda grundlagsförklaringar inskränktes.
I rikets ständers betänkande, »till befrämjande af lagarnes behöriga verkställighet bland rikets embetsmän och öfriga undersåtar», af den 29 Oktober 1766, hvilket genom kongl. förordningen den 12 November samma år påbjöds till efterlefnad, sökte ständerna »orsakerna till våra goda lagars elaka verkställighet» i en vårdslösad uppfostran, i ett förvändt befordringssätt, i domares och embetsmäns strafflöshet samt i lagskipningen och förvaltningens långsamhet, mot hvilket allt botemedel föreslogos. Så tillstyrkte ständerna, att prokanslerer och rektorer vid högskolorna skulle anbefallas hålla hand deröfver, att professorer och öfrige lärare flitigt bevistade den allmänna gudstjensten, för att genom sådan helsosam föresyn hos ungdomen inplanta en sann gudsfruktan, samt för öfrigt hålla den nogaste tillsyn å de studerandes seder och lefnadssätt, så att allt tillfälle till yppighet samt vekliga nöjen och tidsfördrif förekommes. Ingen skulle tillåtas förestå domareämbete, innan han fylt 25 år. I afseende å befordringsväsendet ogillades den åsigt, som gjort tjensteåldern till måttstock på förtjensten; men ehuru de inskränkningar, tjenstebetänkandet gjort i de förslagsupprättande myndigheternas pröfningsrätt, sålunda i grundsatsen ogillades, bibehöllos och skärptes likväl inskränkningarna i konungens utnämningsrätt, och föreskriften i tjenstebetänkandet, att den, som tre gånger stått på förslag till ett embete, skulle fjerde gången vara sjelfskrifven dertill, utsträcktes nu äfven till riksråds-tillsättningar. Likaså upplifvades det ständernas beslut, hvarigenom, efter upptäckten af statshvälfningsförsöket 1756, rättigheten att utnämna öfverståthållaren och militärbefälhafvare i Stockholm blifvit tagen från konungen och öfverlemnad åt rådet. Justitiekansleren förvandlades också nu från en konungens embetsmän till ständernas och skulle derefter af dem väljas från den ena riksdagen till den andra. Inom hären skulle alla befordringar från fänrik till öfverstelöjtnant ske inom regementet och ingen af annat regemente kunde föreslås eller utnämnas. Alla dessa ändringar i befordringslagarne inneburo sålunda lika många inskränkningar i konungens myndighet; dock förklarade ständerna tillika att de framgent skulle afhålla sig från all befattning med tjensters bortgifvande, ackord och dylikt, samt att klagomål öfver utnämningar och prejudis icke hos dem skulle få anföras. Likväl ville man ej utsträcka detta förbud till besvär öfver kongl. maj:ts utslag i rättegångs- och andra civila mål, och ständerna förbehöllo åt sig äfven rättigheten att med befordringsärenden taga den befattning, hvartill granskningen af rådsprotokollen kunde gifva anledning. Slutligen blef nu för statsförfattningens betryggande mot alla hastiga omskapningar stadgadt, att ingen förklaring eller förändring af grundlagarne skulle få antagas och blifva gällande vid samma riksdag, då förslag
derom väcktes, utan först vid den nästföljande, då alla fyra ståndens samtycke dertill erfordrades.
Vid 1766 års riksdag tillkom äfven en ny grundlag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
