Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helst finge i sådant fall, med rätte egarens samtycke, lösa panten till sig, mot betalande af gälden. Frälse strögods och utsockne-hemman kunde af adeliga vederlikar (ofrälse civile eller militäre med konungens fullmakt försedde tjenstemän), äfvensom prester och borgare, köpas och besittas under frälsemanna rätt. Byten med kronan voro tillåtna, men borde å riksdag stadfästas.
Gifte sig adelig enka eller jungfru med ofrälseman utan konungens och vederbörande giftomans samtycke, förpligtades hon att för sina sätesgods af närmaste anförvandter taga lösen efter mätismanna ordom eller såsom någon annan redeligen bjuder; men genom oloflig förbindelse med frälse eller ofrälse man hade hon förbrutit allt sitt fasta arf till närmaste arfvingar.
Adeln berättigades att försvara och hålla i sin tjenst allehanda handtverkare, som till dess eget behof vore erforderlige, dock utan förfång för städerna.
Skulle någon af adelns bönder, folk och betjenter eller någon annan, som å dess frälsejord någon förbrytelse begått, fällas till böter, finge frälsemannen behålla jordegandeandelen af alla sakören, äfvensom honom tillkom målsegande-rätten, om han i laga tid angifvit målet. Äfven hade frälseman makt sina bönder, enskilde betjenter för smärre förbrytelser, uppstudsigheter och försummelser tillbörligen aga och näpsa.
Adeln hade sålunda, äfven efter de jemkningar den nödgats medgifva särdeles med hänseende till sin ifrigt yrkade rätt att uteslutande besitta frälsejord, genom dessa privilegier vunnit eller bevarat ganska omfattande företrädesrättigheter samt åter intagit en högre ställning i förhållande till de öfriga samhällsklasserna, än under enväldet. Äfven dess antal hade ökats, ty under sin korta regering af ej fullt 15 månader hade Ulrika Eleonora utnämnt 13 grefvar, 39 friherrar och 129 adelsmän, hvilket föranledde de här ofvan anförda, i regeringsformen föreskrifna inskränkningar i konungens rättighet att utdela adeliga värdigheter. Men i trots af dessa inskränkningar tillkommo dock under konung Fredriks regering ytterligare 9 grefvar, 36 friherrar och 112 adelsmän. Många funno likväl detta allt för sparsamt, och vid 1742 års riksdag anmälde sig 28 personer formligen till erhållande af adelskap; men adeln började mer och mer undanbedja sig en dylik förstärkning, och under det sista årtiondet af Fredriks regering, så väl som under hela Adolf Fredriks, blef också adelskap högst sällan meddeladt.
För öfrigt utsträcktes genom 1720 års regeringsform rättigheten att åt sig utse talman äfven till de ofrälse stånden, och i denna regeringsform förbjöds uttryckligen att förunna ett stånd privilegier utan de öfrigas samtycke.
Vid 1723 års riksdag, då den nya riksdagsordningen faststäldes, väcktes förslag, att adeln, sedan utöfningen af dess riksdagsmannakall undergått en väsentlig förändring genom klassindelningens upphäfvande, borde, i likhet med de öfriga stånden, genom val utse ett visst antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
