Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adeln - Presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhandahöllos, likasom äfven falska fullmakter der skola blifvit tillverkade. Dels drefs denna omsättning såsom en ren penningeaffär, dels sammanhängde den med uträkningarna att samla anhängare på vissa bänkar till ett förestående bänkmansval, eller att åt en lämplig man skaffa en hög nummer, för att göra honom till ordförande i något utskott. Alla, som ännu hyste intresse för ståndets anseende, sökte stäfja detta oskick, och så tillvägabragtes slutligen den riddarhusordning, som den 10 Augusti 1762 blef af konungen stadfästad. Den var indelad i fem artiklar, den första om adelns säte och stämma, och hvem dertill inlåtas bör; den andra om riksdagsmäns anteckning och fullmakters emottagande; den tredje om landtmarskalksval och voteringar; den fjerde om val af ledamöter till sekreta utskottet och andra deputationer, samt den femte om ordning i allmänhet. Deri stadgades, att ättens nufvudman utan särskildt val hade rätt att på riksdagarne representera sin familj. Med hufvudman förstods äldste sonen af äldste lefvande slägtlinien. Infunne sig ej hufvudman, stode det den fritt, som vore närmast af ätten och instälde sig, att utan fullmakt intaga ättens säte, hvartill han borde inom en månad efter riksdagens utblåsning sig anmäla. Kunde eller ville ingen af samma ätt sig infinna, hade hufvudmannen, men ej någon annan af ätten, rättighet att ställa fullmäktig; dock var ej ofrälse förmyndare berättigad att gifva fullmakt å sina adliga ynglingars vägnar. Den, som sjelf var hufvudman, fick ej vara fullmäktig för en annan ätt. Sedan hufvudman förordnat fullmäktig, hvilket borde ske inom en månad efter riksdagens början, egde han icke att sjelf vid den riksdagen intaga sin plats, ej heller antaga någon annan fullmäktig, såvida ej den förste dött eller rest utrikes; ej heller finge den, som en gång tagit plats för en ätt, sedermera under samma riksdag sitta för en annan. Voteringen skulle ske per capita, landtmarskalk utses genom direkt val och utskottsledamöter genom 24 valmän, hvilka åter skulle väljas af 58 bänkmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
