Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borgerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motstånd saknades dock ej, dels af borgerskapet mot borgmästareinflytandet, dels af minuthandlarne mot de stora privilegierade handelskompanierna, dels af handtverkare och smärre fabriksidkare mot de likaledes privilegierade stora manufakturverken; men denna opposition kunde under hela återstående delen af detta tidskifte icke göra sig gällande mot Hattarnes öfverlägsenhet i ledningen af riksdagsmanövrerna. Det vore för öfrigt högst orättvist att tillskrifva denna Hattarnes öfvervigt inom borgareståndet endast egennyttiga bevekelsegrunder, ty tvifvelsutan funnos inom ståndet icke så få redbare och fosterlandsälskande män, som endast af öfvertygelse slutit sig till detta parti, hvilket de ansågo bättre än motpartiet häfda Sveriges värdighet och sjelfständighet samt bättre vårda dess industriela utveckling och ekonomiska förkofran.
Denna hade dock, hvad särskildt borgerskapet och städerna beträffar, icke gjort synnerliga framsteg. Af ett härvarande utländskt sändebud skildras 1739 tillståndet och dess orsaker på följande sätt: »Bland Sveriges hundra så kallade städer finnas ej mer än tre, Stockholm, Göteborg och Norrköping, som förtjena detta namn. De öfriga äro blott köpingar eller byar, bebodda af hökare, handtverkare, åkerbrukare och fiskare. Alla städerna tillhopa betala åt kronan 80,000 plåtar, hvaraf Stockholm ena hälften. Sistnämnda stad räknar 3,500 och hela riket tillhopa 17,500 borgare. Deras fattigdom är en följd dels af förra krigets pålagor och betryck, dels af inskränkande och besvärliga band på rörelsen, dels af en högfärd, som lockar rika borgare, fadern att låta adla sig och sönerna att blygas för yrket samt sträfva efter embetsmannautmärkelser och i synnerhet efter den att bära värja vid sidan.»
Dessa bedröfliga förhållanden synas under återstående delen af detta tidskifte blifvit föga förbättrade. Snarare försämrades de ytterligare genom det af Hattarne föranledda olyckliga kriget mot Ryssland. Emellertid fortfor borgerskapet, medan det vid riksdagarne ifrigt kämpade mot de adeliga företrädesrättigheterna, att deremellan så mycket mer söka utvidga sina egna. Så sökte Jönköpings borgare hindra grannskapets bergsmän att köpa sitt sädesbehof af landtmannen på stadens torg, utan detta skulle ske endast af borgarena, som sålunda skulle komma i tillfälle att lika mycket preja bonden vid inköpet, som bergsmännen vid försäljningen. Så ville borgerskapet i upp- och bergsstäderna hindra bergsmän och bruksegare att sig emellan sälja och köpa tackjern, hvilket, såsom en borgerlig näring, borde ske endast genom stadsboarne. Så ville borgerskapet i Skånes, Hallands, Blekinges och Smålands städer hindra bönderna att sälja sina oxar till hvem de ville, o. s. v. Den ofvan anmärkta fåfängan hos de förmögnare borgarena att söka adelskap eller gifta sina döttrar med adelsmän verkade äfven derhän, att derigenom under åren 1719–1769 öfver 150 tunnor guld (omkring 30 millioner kronor) öfverflyttades från borgerskapet till adeln. Vid riksdagarne åter uppträdde borgareståndet modigt och kraftigt, i förening med preste- och bondestånden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
