Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
summa, och mot riksdagens slut gåfvo Mössorna allmänt 12,000 daler. Det var således ett visst jordagods att var ättehufvudman. Man har sagt mig, att i en viss provins denna rättighet beräknades i ett sterbhus till kristligt pris för äldste sonen emot dess syskon. Några drogo vexel derpå, så att de togo afsked från sina sysslor och fingo vissa årliga pensioner af de hofs ministrar, som de voro tillgifna. Korruptionen till de öfriga ståndens val fordrade ej mindre omåttliga summor. Till slut kostade mestadels hvar väljande prest 1,000 daler. När riksdagsmannavalen med oändlig möda voro besörjda, var det minsta vunnet, fastän ett parti ock fått pluraliteten. Det var ofta den bästa marknaden för det andra partiet att sedan köpa dem, som redan fått hvad de kunde vänta af den flock, till hvilken de först sålt sig, eller åtminstone måste det rådande partiet med nya omåttliga summor verka i alla stånd för att söka afvärja detta. Första attacken var till talmansvalen. Mesta penningarne gjorde merendels utslaget. Ingenstädes kostade rösterna mer än i presteståndet, för deras mindre antal. Vid 1771 års riksdag använde Mössorna tre tunnor guld i detta ståndet ifrån riksdagens utblåsning och tills de med en röst vunno talmansvalet. Korruptionen skedde för öfrigt ej endast med penningar. Andra gracer, tjenster, rättegångsmåls vinnande m. m. tjente till samma ändamål. Deraf kom det beständiga motståndet vid riksdagarne mot enskilda måls skiljande från riksdagsgöromålen, och det var ett af de stora syftemålen för patriotiska medborgare vid riksdagen 1769; man hoppades, om denna gren af riksdags-korruptionen kunde undanrödjas, som tillika ledde till allmänna säkerhetens beständiga förstöring, så skulle korruptionen med penningar fordra så dryga summor, att utländska makter omsider måste dervid upptröttna. Rättvisa, embeten, allt såldes. Man talade sällan utan med öppna händer till dem, som hade något att söka. Adeln vann litet deraf i plenum, för dess stora mängd, men en del fann tillfällen att rikta sig i deputationerna. Borgareståndet skördade mest på denna åker. En del prester blefvo ej lottlösa och bönderne lärde af de öfriga. Utom alla de extra ordinära behof vid riksdagarne fordrades stora summor till bord, klubbar och det månatliga underhållet. Till slut var det icke många, som ansågo det under sin värdighet att taga sådant underhåll. För många var det nödvändigt, som eljest ej kunnat lefva vid de långa riksdagarne. Somliga ackorderade om en viss summa för hela riksdagen, andra togo stora summor under titlar af att hålla bord eller på annat sätt. Vi hade hunnit så långt, att en god sak måste drifvas med samma medel, som höra till en komplott. Man kunde knappt förmå dessa korrumperade styresmän att sluta en riksdag, utan att de köptes äfven att fatta beslutet om riksdagens slut. Så länge en utrikes makt, af stridigt intresse mot fäderneslandet, använde penningar vid våra riksdagar, kunde detta ej hindras utan med lika medel. Fransyska ministeren såg nog, att Sveriges styrka ej kunde ersätta de omåttliga summor, som måste kostas på oss; till slut ville Frankrike ej kasta bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
