Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämdes, att dessa transportsedlar, hvilka ej fingo gifvas på mindre summa än 50 daler kopparmynt, skulle såsom redbart mynt mottagas i statens uppbörd och alla allmänna kassor, hvarigenom sedlarne blefvo så begärliga, att de i början gingo med 3 procents uppgäld mot silfver, och kopparplåtarne ingingo till banken, för att utbytas mot sedlar, i så stor myckenhet, att bankens förråd deraf, som 1725 utgjorde 5 millioner daler kopparmynt, uppgick 1737 till 13 1/2 millioner. Pappersmyntet, som ökats i samma förhållande, bibehöll dock sitt värde, emedan det motsvarades af metallförrådet och när som helst kunde invexlas i banken.
Redan 1668 hade banken blifvit stäld helt och hållet under ständernas ledning och var således oberoende af regeringen, så att de lån, hvilka den senare önskade erhålla, blefvo formligen begärda hos ständernas bankofullmäktige och af dessa beviljade eller afslagna. När frihetstidens statsskick inträdde och ständerna blefvo de regerande, blefvo de med detsamma i afseende å banken både den makt, som i egenskap af regering begärde och som i egenskap af folkombud beviljade lån ur banken, ett förhållande, som likväl under Mössornas styrelse, hvilken iakttog noggrann hushållning, ej medförde någon större olägenhet, men som sedermera under Hattarnes slösande statsförvaltning blef så mycket betänkligare. Redan 1731 hade banken efter en långvarig tillslutning åter blifvit öppnad till utlåning, men blott på lösörepanter och lånebankosedlar till de »nödlidandes och anlitandes hjelp», som det heter i riksdagsbeslutet; men 1734 beslöts, att banken skulle gifva lån på fast egendom och på vågfördt jern, hvilket var början till den hushållning, som gjorde banken till förläggare åt först jordbruk och bergshandtering samt sedermera åt manufakturer och öfriga näringar.
När Mössorna 1739 lemnade styrelsen, var bankens ställning ganska fördelaktig: dess tillgångar stego till nära 7 millioner daler silfvermynt; dess transportsedlar hade samma kurs som silfvermynt och hela verket åtnjöt allmänt förtroende. Genom rådsombytet detta år kom banken under Hattarnes ledning. År 1741 blef verkets styrelse mera beroende af sekreta utskottet och i synnerhet af sekreta banko-deputationen, hvilka 1743 började att vid riksdagens slut efterlemna ett slags banko-testamenten, som för tiden till nästa riksdag föreskrefvo, huru verket skulle skötas, huru stora förskott skulle i vissa fall åt regeringen gifvas o. s. v. Redan under de första veckorna infördes betydliga förändringar, vittnande om den nya styrelsens bemödanden att genom frikostighet utmärka sig framför den föregåendes sparsamhet samt derigenom vinna nya vänner. Bankolån på lös och fast egendom lättades genom att nedsätta den erforderliga säkerheten. Banken ansågs ock ega långt större tillgång på koppar än som behöfdes, hvarföre utskeppning af kopparplåtar, som förut varit belagd med en rekognitions-afgift af 1/8 procent, nu uppmuntrades genom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
