Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framlades för stånden. Att tillståndet var högst bekymmersamt, medgafs och likaså att det kunde tyckas vara påskyndadt af de senare årens näringslagstiftning, som gått ut på att aflägsna de utländska kapital, hvilka förut tjenat såsom förlag för Sveriges handel och näringar, samt i stället låta banken blifva förläggare åt den inhemska företagsamheten. Det var denna öfvergång, som gjorde den närvarande svårigheten. Det vore visserligen möjligt att för en kort tid bringa mera mynt in i landet, lägre vexelkurs och öfverflöd på varor till lägre pris, så framt rikets ständer ville tillintetgöra sina förr tagna författningar, återkalla främmande kapital och med dem den forna hushållningen, då rikets inbyggare voro utländningarnes kommissionärer i handel samt fogdar på deras bruk och egendomar; men detta skulle vara ett våldsamt ingrepp i rikets välfärd, som tvärtom fordrade att vidmakthålla de redan gjorda dyrbara beredningar till en förnuftig hushållning. Derföre borde rikets ständers omsorg gå ut på en sådan hushållning med banken, att landets närande inbyggare af den erhöllo den hjelp, de förut måst söka hos utländningen. Till att qväfva utländska varors införsel och uppmuntra inhemsk idoghet borde förnuftiga sparsamhets-förordningar utgifvas och med allvar handhafvas, samt de nyttiga och ännu späda näringarna så mycket som möjligt förskonas från svåra pålagor, med hvilka man deremot borde på det högsta betunga sådant, som utgjorde lockelser till yppighet och afund mellan de särskilda samhällsklasserna.
I detta betänkande finner man Hattarnes statshushållningslära i korthet angifven. Banken skulle blifva förläggare för de inhemska näringarna och genom lån på billiga vilkor sätta dessa i tillfälle att täfla med de utländska, i hvilket afseende de äfven skulle hägnas genom höga skyddstullar och stränga förbud mot införsel af utländska öfverflödsvaror. Sedan näringarna härigenom uppblomstrat, skulle de bilda nya inkomstkällor för staten och rikligen återgälda hvad de kostat denna.
Banken blef således förläggare för de inhemska näringar man ville uppmuntra. Belåningsrätten blef utvidgad, lånesummorna ökade, räntan för lån på jern nedsatt till 4 procent, ej blott den enskilda hushållningen, utan ock staten fick nya lån, och vid riksdagens slut gaf sekreta utskottet regeringen ett kreditiv att i banken lyfta 2 eller 3 millioner, »om sådan nödhjelp funnes oundgänglig till försvarsanstalter mot yttre fiender».
Denna hjelpsamhet blef möjlig derigenom, att banken fortfarande befriades från skyldigheten att inlösa sina sedlar, och smärre plåtar på 1 och på 1/2 d. s. samt slantar voro det enda hårda mynt, som från banken utlemnades. Emellertid, ju mera sedlarnes antal ökades och hunno uttränga silfvermyntet, desto mera föllo de i värde, hvilket tydligast märktes, när det blef fråga om att liqvidera utländska skulder. För en rdr hamb. banko, som författningsenligt var lika med 36 mark svenskt mynt, fick man 1747 betala 47 1/2 mark, och tillika stego med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
