- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden /
428

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

författningar, utfärdade i slutet af Carl XII:s regering, samt de svenska köpmännens ringa kapitalstyrka och beroende af utländingar. Den nya styrelsen gjorde likväl sitt bästa för denna vigtiga näringsgrens upphjelpande, och äfven i detta hänseende hade Arvid Horn samt de män, som jemte honom stodo i spetsen för Sveriges styrelse, en stor förtjenst om landets förkofran. I följd af den rådande åsigten, att ett lands rikedom bestod i reda penningar, hvilka bäst förvärfvades derigenom att man sålde mer än man köpte, ansågo sig ständerna och regeringen både berättigade och pligtiga att öfver svenska handeln utöfva ett noggrant förmynderskap, och till en början åtminstone var detta onekligen till dess nytta, ehuru det visserligen ofta nog allför mycket ingrep i enskilda förhållanden.

Så utfärdades den 3 Juli 1720, för att minska införseln af främmande varor, en öfverflöds-förordning, hvarigenom ett visst mod faststäldes för både mans- och fruntimmerskläder, med 200 daler silfvermynt böter för den, som införde eller brukade något annat, och 100 daler silfvermynt böter eller 14 dagars fängelse vid vatten och bröd för den skräddare eller sömmerska, som i sitt arbete vågade afvika från modellen, hvarjemte fransar, broderier, spetsar m. m. af guld, silfver eller silke i allmänhet, samt sidentyg för »tjenste- och annat gement folk» förbjödos. Förordningen förnyades flera gånger, hvilket bäst visade, att den föga åtlyddes, såsom vanligen är fallet med dylika i det enskilta lifvet ingripande lagstiftningsåtgärder.

Vigtigare för handelns befordrande var, att 1722 åt Stockholm, Carlskrona och Göteborg beviljades nederlagsfrihet, hvilket följande året utsträcktes till alla stapelstäder; att man 1723, för att kunna utrusta krigsfartyg till handelssjöfartens beskydd, begynte grundlägga den så kallade konvoy-fonden genom en särskild pålaga på alla inkommande och utgående varor, samt i synnerhet att man genom »produktplakatet» af den 10 November 1724, bildadt efter den bekanta engelska navigationsakten, förbjöd utländska fartyg att till Sverige införa andra varor än sitt eget lands, samt att drifva någon slags fraktrörelse svenska hamnar emellan. För öfrigt sökte man, genom ett år 1729 ingånget fördrag med deyen i Algier och deri bestämda årliga afgifter till honom, skydda svenska handelsfartyg å Medelhafvet mot de algierska sjöröfvarnes plundringar, och genom regeringens omsorger samt de handlandes drift förkofrades sjöfarten så, att redan 1734 främmande handelsfartyg å Östersjön ej voro flera än Sveriges. Värdet af införda förtullade varor uppgick 1724 till nära 5 millioner och 1738 till nära 7 millioner daler silfvermynt; värdet af utförda 1724 till omkring 5 1/2 millioner samt 1738 till något öfver 7 millioner daler silfvermynt.

Dock drefs lurendrejeri och tullförsnillning i sådan omfattning, att man 1724 beräknade de in- och utlurendrejade varornas värde till öfver 4 millioner daler silfvermynt, och kostnaderna till förekommande af lurendrejeri och tullförsnillning blefvo så dryga, att man ansåg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:20:45 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/8/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free