Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpligast att utarrendera tulluppbörden, för att försäkra kronan om en bestämd inkomst deraf. Kontrakt härom upprättades, å kronans vägnar, af kammar- och kommerskollegierna samt statskontoret med en general-tullarrendesocietet år 1726, hvilket förnyades vid hvardera af de följande riksdagarne, till dess ständerna 1752 beslöto upprättande af nytt arrende-kontrakt på tio år, mot högre inkomst för kronan än förut. Sedan detta arrende lupit till ända, beslöts vid 1765 års riksdag, att tullarne skulle från och med 1766 års ingång för kronans räkning förvaltas af en kunglig direktion, hvars första ledamöter utsågos af ständerna, som tillika förbehöllo sig att framdeles ombyta dem. Tulldirektionen skulle dock ej vara ett riksens ständers verk, utan fick en ställning i jembredd med kollegierna och skulle vara icke blott ständerna, utan äfven kongl. maj:t ansvarig för sin förvaltning.
Fördelaktigast för Sverige var handeln på England, som tog största delen af Sveriges jern, under det införseln af engelska varor till Sverige mer och mer minskades. Antalet af svenska handelsfartyg, som seglade till utländska orter och som 1719 beräknades till omkring 100, hade 1724 stigit till 240 och 1733 till 1,200.
Sedan tyske kejsaren Carl VI i Ostende, en belgisk hamn, som då tillhörde Österrike, inrättat ett ostindiskt handelskompani, hvilket han af England, Frankrike och Holland förmåddes att 1731 upplösa, hade detta kompanis bolagsmän sökt en ny plats för fortsättande af sin verksamhet. Grosshandlaren i Göteborg Nikolaus Sahlgren, som vid denna tid vistades i granskapet af Ostende, omfattade detta tillfälle att, biträdd af svenske ministern i London Carl Sparre, inleda underhandlingar med ifrågavarande bolagsmän om ett nytt kompanis förläggande till Göteborg, och för denna åsigt vunnos Carl Gyllenborg samt presidenten i kommerskollegium, Daniel Niklas von Höpken, hvilka emot de härvarande engelske, franske och holländske ministrarnes föreställningar samt äfven emot Arvid Horns betänkligheter slutligen lyckades genomdrifva, att ständerna vid 1731 års riksdag gillade förslaget, och så blef ostindiska handelskompaniet i Göteborg upprättadt med oktroj för 15 år. En rik handlande i Stockholm, Henrik König, blef 1731 den förste direktören för ostindiska kompaniet, hvilken befattning sedermera från 1733 till 1768 innehades af Nikolaus Sahlgren. Aktierna voro 5,000 och aktiekapitalet 3 millioner daler silfvermynt. De fleste aktieegarne voro utländningar. Handeln drefs vanligen så, att man från Göteborg medförde jern, kanoner, smiden, kläder m. m., till ett värde af något öfver 200,000 daler silfvermynt, hvilket allt såldes i Cadiz mot piastrar, ett den tiden allmänt gängse silfvermynt, med hvilket man sedermera seglade till Kina och der inköpte té, porslin, silke och siden, hvilka varor såldes vid återkomsten. Tullafgiften för hvarje fartyg uppgick till omkring 40,000 daler silfvermynt, ehuru deri voro medgifna åtskilliga nedsättningar. Kompaniets första fartyg afseglade 1732, och då det återkom, lemnade det en utdelning af 25 1/2 procent, hvilket betydligt höjde förtroendet för detta företag. Följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
