- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden /
444

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handeln och näringarna - Krigsväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lakejer öfver ett visst antal, som bestämdes efter husbondens rang o. s. v. Ansenliga böter stadgades för öfverträdelser, och i allmänhet visade denna öfverflödsförordning, att den icke, såsom Hattarnes, var riktad blott mot införseln af utländska varor, utan mot öfverflödet i allmänhet. Den ingrep ock mera än någon föregående i det enskilda lifvets förhållanden och väckte så allmänt missnöje, att detta väsentligen bidrog till Mössornas fall vid 1769 års riksdag.

Då upphäfdes förbudet mot kaffe, liksom man äfven afstod från försöket att styra moderna och föreskrifva snitt och prydnader för fruntimmerskläder. Ständerna funno ock då slöjdnäringarna i ett ganska betryckt tillstånd. Nästan alla hade gått tillbaka och de mest, som förut njutit största uppmuntran. Handels- och manufaktur-deputationen, sammansatt af Hattar, framlade för ständerna en ganska dyster målning af tillståndet samt tillstyrkte en mängd understöd, lån, förskott och tillverkningspremier, hvilka också af stånden beviljades. I sjelfva verket blef dock skilnaden mellan denna och den föregående riksdagens penningeunderstöd åt näringarna icke så väsentlig, som man af de olika åsigterna och det högt uttalade klandret skulle kunnat förmoda, emedan Hattarne nu af bristande tillgångar nödgades inställa det understöd åt särskilda personer, som Mössorna företrädesvis ogillat, hvaremot båda partierna voro villiga att genom allmänna premier uppmuntra slöjderna.

På det hela hade visserligen under frihetstiden, i följd af de rika understöd och den kraftiga uppmuntran äfven i öfrigt, som Hattarne gifvit näringarna, en ganska betydande verksamhet i detta hänseende utvecklat sig; men denna de svenska näringarna uppblomstring hade blifvit tillvägabragt med alltför konstlade medel för att blifva varaktig, och tillika hade näringslagstiftningen lagt så våldsamma och tryckande band på en mängd förhållanden i det enskilda lifvet, att landets inbyggare i allmänhet funno sig alltför dyrt betala den uppmuntran, som förunnades näringsidkare, hvarföre ock ett sådant system ej länge kunde ega bistånd.

Krigsväsendet.


Sveriges landthär, som vid slutet af Carl XI:s regering utgjorde ungefär 65,600 man, uppgick, sedan regementena efter det långa krigets slut åter blifvit fulltaliga, år 1729 till 45,857 man, hvaraf 7,857 voro kavalleri till största delen indelt, 3,700 indelta dragoner, samt 36,500 indelt och 7,800 värfvadt fotfolk, hvartill dessutom kommo omkring 3,000 man artilleri. Vid början af frihetstiden infördes den s. k. vargerings-inrättningen, som bestod deri, att efter utbrottet af ett krig tvänne rust- eller rotehållare skulle vara skyldige att såsom ersättning för lidna förluster under krigets lopp uppsätta en man, men sedan icke flera. Vargeringens styrka motsvarade således hälften af de indelta soldaternes antal och utgjorde följaktligen omkring 18,000 man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free