Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike och England, bevistade flitigt fältöfningar och militärskolor, gjorde bekantskap med
lärde och konstnärer samt lärde sig i Paris graveringskonsten. Vid hemkomsten utnämndes han 1739
till kapten-mekanikus vid det nyss förut inrättade kadettkompaniet och kort derefter till ledare af
kadettskolan. År 1745 företog han åter en utrikes resa, deltog i preussarnes fälttåg i Böhmen och
återkom följande året till Sverige, försedd med rekommendationer af Fredrik II. Han befordrades nu
till major, så till öfverstelöjtnant och slutligen 1749 till öfverste vid artilleriet, gjorde sig
vid riksdagarne känd såsom en af Hattpartiets mest framstående ledare, blef generalmajor 1756, deltog derefter verksamt i pomerska kriget, befordrades 1759 till general-löjtnant, fick följande året öfverbefälet öfver svenska hären i Pomern, utnämndes 1764 till general af kavalleriet och friherre samt blef 1771 grefve och 1772 fältmarskalk, men afled redan i Oktober detta år. Han var en ovanligt rikt utrustad natur: skald, målare, med anlag för nästan all slags vetenskap och konst, samt var för öfrigt lika ovanlig genom sin oegennytta, så att, ehuru millioner gingo genom hans hand, han lefde och dog fattig. I allmänhet var han en af frihetstidens mest framstående män.
De båda värf, som mest grundlagt Ehrensvärds rykte hos efterverlden, äro skapandet af arméns flotta, hvartill vi återkomma här nedan, samt anläggningen af Sveaborg, såsom den nya finska hufvudfästningen kallades. Arbetena härå begynte 1749, men rönte genast mycket motstånd, dels genom Hans Henrik von Liewens afund mot Ehrensvärd och Adolf Fredriks eftergifvenhet för Liewen; dels genom Rysslands ovilja mot hvarje ny finsk försvarsanstalt. Flera försök gjordes att afbryta hela företaget, men genom Ehrensvärds förbindelser med det ännu alltid rådande Hattpartiet fick arbetet fortgå och tillika anlades något längre bort å Svartholmen äfven åtskilliga försvarsverk, likasom till en förpost mot fienden. Under Ehrensvärds hela lefnad förblefvo arbetena på Sveaborg hans älsklingsföretag, och dit fördes äfven hans lik, hvaröfver en minnesvård restes, med inskriften: »Här hvilar Ehrensvärd bland sina arbeten och sin flotta.»
Utom dessa fästningsverk i Finland förbättrades de vid Vaxholmen, och vid Oxdjupet, det andra stora inloppet till Stockholm, började man redan 1724 uppföra Fredriksborg, som på sin tid och i sitt slag ansågs såsom ett bland de starkaste verk i Europa. Dessutom skedde under Hans Henrik von Liewens ledning åtskilliga arbeten för att göra Landskrona till en starkare fästning; men redan 1749 blef detta arbete i det närmaste öfvergifvet, dels af brist på penningar, dels emedan man just vid samma tid lyckades åstadkomma en försoning med danska hofvet. Vid 1756 års riksdag voro ock fästningar och flotta, såsom landets hufvudsakliga försvarsmedel, företrädesvis föremål för sekreta utskottets omvårdnad, hvaremot, då äfven Hattarne nu omfattat en fredspolitik, landthären minskades genom att låta 25 ryttare och soldater på hvarje kompani hållas vakanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
