Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Krigsväsendet
- Kyrkan och undervisningsverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så litet sjunkit från den höga plats, den så länge intagit bland de europeiska staternas härar.
Kyrkan och undervisningsverken.
Svenska kyrkan hade länge gjort sig känd för sträng renlärighet, hvilken nådde sin höjdpunkt under Carl XI:s regering, då hela svenska folket vid stränga straff tillhölls att uppfatta hvarje punkt af trosläran och förrätta hvarje del af gudstjensten på det sätt och på de tider, som konungen och hans kyrkolag föreskrifvit. Dessa stränga föreskrifter, som medelst böter, landsförvisning, spöslitning och gatlopp sökte upprätthålla gudstjenstens helgd och troslärans enhet, måste väcka ovilja hos hvar och en, som sjelf läste bibelns ord och som ville och förmådde om dess innehåll bilda sig en sjelfständig öfvertygelse. Härtill kommo de på en gång fria och varma åsigter, hvilka under namn af pietism utbredde sig i Tyskland och snart framträngde äfven till Sverige. Längtan efter sjelfständigare verksamhet i andliga ting började småningom utbreda sig, så mycket mera som presterskapets bildning och anseende under Carl XII:s långvariga krig mer och mer aftagit.
Vi hafva i det föregående omtalat pietismens första insteg i Sverige och huru konungen uppträdde fiendtligt deremot. De voro ock då ännu af föga betydenhet, men när genom det nya statsskicket, som inträdde 1719, friheten blef större i kyrkligt hänseende så väl som i politiskt, började äfven pietismen att här finna en större utbredning. Grundtankarna i den svenska pietismen utgjordes af åtskilliga från dess tyska trosbröder lånade satser, såsom att statskyrkan lagt för stor vigt på trons och bekännelsens, men för liten på gerningarnas och lefvernets renhet; att man följaktligen borde fordra en varmare, samvetsgrannare och trägnare utöfning af kristendomens både föreskrifter och andaktsöfningar, samt att för sistnämnda ändamål borde andeliga sammankomster eller s. k. konventiklar få hållas äfven af lekmän samt oberoende af presterskapets och af kyrkolagens
föreskrifter. I åtskilligt voro dessa fordringar af omständigheterna påkallade och i sig sjelfva
billiga, hvarföre de ock, särdeles i början, vunno mycket bifall. I sin utveckling företedde emellertid pietismen, så väl i afseende å kyrkans lärosatser som i synnerhet å den form statskyrkan gifvit läran, åtskilliga satser, hvilka funnos ganska betänkliga äfven af sådana, som icke i sin helhet gillade statskyrkans – såsom att Kristi gudom förnekades; att menniskan förmådde hålla Guds lag, blott hon det allvarligen ville; att döpelsen var blott ett utvärtes bruk, till åtskilnad från judar och hedningar, och sakramenten i allmänhet icke några salighetsmedel, utan blott yttre kännetecken på en kristen; att den offentliga gudstjensten var förkastlig, emedan den lade band på vår andliga frihet; att förut öfvertänkta predikningar dugde lika litet som kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:46:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/8/0472.html
