Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva sköna träd och gifva behagelig frukt; så och i ingen annan afsigt afsändes nu denne yngling till akademien, der han kanske kunde komma i det klimat, som gynnade hans tilltagande i växten» —- hvilket, säkerligen utan någon aning å författarens sida, innebar en förutsägelse, som i framtiden gick rikeligen i fullbordan.
Med detta betyg och med en mycket klen kassa infann sig Linnæus i Lund, der han hoppades vinna understöd af en slägting, domprosten Humerus; men då han, vid ankomsten till stadens tullport, hörde det ringas från kyrktornen och frågade hvilken ringningen gälde, fick han till svar, att det var för Humeri begrafning, och med detsamma voro ock hans unge slägtings förhoppningar begrafna. Genom sin förre lärares Gabriel Höks försorg blef han likväl 1727 vid akademien inskrifven, utan att behöfva uppvisa sitt afgångsbetyg, och genom sina botaniska kunskaper blef han omtyckt af den lärde professorn Kilian Stobæus, i hvars hus han blef upptagen. Här studerade han naturvetenskaperna med sådan ifver, att han dertill använde en stor del äfven af nätterna. Stobæi moder, som såg ljus brinna i den unge studentens rum till långt in på nätterna, varnade sin son för »småländningen, som hvarje natt somnade från ljuset och snart kunde sätta hela huset i äfventyr». Linnæus fick ock kort härefter helt oförmodadt ett besök midt i natten af professorn sjelf, som ville öfvertyga sig, om han verkligen somnat från ljuset, men som fann honom sysselsatt med läsning af Stobæi egna arbeten, då han anmanade honom att »förfoga sig till sängs om nätterna som annat folk»; men redan följande dagen fick Linnæus fritt tillträde till professorns bibliotek, och Stobæus sökte derefter på allt sätt omhulda ynglingen.
Under ett besök i hemmet följande sommar blef emellertid Linnæus af sin förra gynnare Rothman uppmanad att lemna Lunds akademi och resa till Upsala, der han med långt mera fördel kunde studera medicin och botanik under de berömde professorerne Roberg och Olof Rudbeck den yngre och hvarest dessutom fans »ett ståtligt bibliotek samt en vacker akademisk trädgård». Med föräldrarnes bifall begaf sig ock Linnæus under hösten 1728 till Upsala, der han ifrigt fortsatte sina älsklingsstudier, men hade en svår strid att uthärda med fattigdomen, som icke sällan kom honom att lida brist på det nödvändigaste. Då nu, efter ett års förlopp, hans far ej längre var i tillfälle att bispringa honom, utan enträget bad honom komma hem för att åtminstone göra ett försök att inträda i det andliga ståndet, fann sig Linnæus tvingad att efterkomma denna uppmaning och beslöt resa hem; men han ville dock ännu en gång taga afsked af den akademiska trädgården, som blifvit honom så kär, och då han der fick syn på en sällsynt, nyss utslagen blomma, ville han taga den med sig som ett kärt minne. Härifrån afhölls han dock af en myndig röst, som manade honom att lemna blomman orörd, och då han vände sig om, stod framför honom domprosten Olof Celcius den äldre, hvilken gaf sig i samspråk med honom och förvånades öfver hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
