Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till en dansk fortifikationsofficer, Karsten Niebuhr, som gjorde sig ryktbar genom sin beskrifning om denna resa samt äfven samlade och utgaf Forskåls anteckningar 1775.
Bland Linnés öfriga lärjungar reste Fernström 1745 till Ostindien och några andra delar af Asien; Lars Montin 1749 till Luleå Lappmark; Mårten Köhler 1753–1757 till Frankrike och Italien; Daniel Rolander 1755 till Surinam; Daniel Solander 1757 till norska Lappmarkerna, hvarefter han af Linné sändes till England för att der sprida de naturhistoriska studierna och fick 1768–1771 för vetenskapliga ändamål göra en resa kring jorden. Roland Martin reste 1758 till Spetsbergen. Clas Alströmer, en son till de svenska handaslöjdernas befordrare Jonas Alströmer, företog 1760 en resa till Spanien, Italien, Frankrike och flera andra europeiska länder. Torén reste samma år till Malabarkusten af Ostindien – allt i vetenskapliga ändamål, och ehuru deras resebeskrifningar icke blifvit särskildt utgifna, bidrogo de likväl genom sina bref till den gemensamme läraren och sina samlingar att ytterligare rikta de naturhistoriska studierna.
Botaniken bearbetades för öfrigt äfven af andra Linnés lärjungar än de, hvilka genom sina resor bidrogo till dess utveckling. Så blef Peter Jonas Bergius, född i Småland 1730, död i Stockholm 1790, den förste professor i medicin och pharmaci inom hufvudstaden 1762 samt skänkte till vetenskapsakademien sina rika botaniska bok- och örtsamlingar, jemte en botanisk trädgård och ett kapital till dess vårdande och till föreläsningars hållande derstädes, samt utgaf äfven flera arbeten i botanik. Likasom Anders Johan Retzius, född i Christianstad 1742, stiftare af Fysiografiska Sällskapet i Lund 1771, professor i naturvetenskaperna derstädes 1795, död i Stockholm 1821, hvilken för öfrigt efterlemnat arbeten icke blott i botanik, utan äfven i zoologi, mineralogi, kemi, ekonomi och paläontologi samt i allmänhet, ehuru egentligen först under tidskiftet efter frihetstiden, utvecklat, både såsom skriftställare, akademisk lärare och ledare af unga förmågor, en verksamhet af stor betydelse för de naturvetenskapliga studierna i Sverige.
Inom zoologien voro, utom Linné och hans lärjungar Hasselqvist, Forskål och Retzius, de mest framstående författarne ichtyologen Peter Artedi, född i Ångermanland 1705, död i Leyden 1735, förtrogen vän till Linné, som ock utgaf hans efterlemnade handskrifter, samt entomologerne Carl Clerck, född 1710, kommissarie i Stockholm, död 1765, och Carl De Geer, född 1720, hofmarskalk, död 1778.
Författare i mineralogi och kemi voro: Henrik Teophil Scheffer, född i Stockholm 1710, ledamot af vetenskapsakademien 1746, myntproberare 1752, död 1759; Johan Gottskalk Vallerius, född i Nerike 1709, den förste professorn i kemi och metallurgi vid Upsala akademi, hvilken lärostol inrättades 1750, död 1785, den siste mera framstående förfäktaren af de äldre åsigterna i kemien och mineralogien, hvilka vetenskaper genom hans efterträdare i den kemiska lärdstolen, Torbern Olof Bergman fingo ett helt nytt skick. Denne, född i Vestergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
