Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerligast under Hattarnes styrelse efter den tid, då det nya hofvets
inverkan började röja sig, tilltog praktlystnaden och yppigheten allt
mera.
Hos allmogen var bränvinssuperiet i sådant tilltagande, att man
insåg nödvändigheten af kraftiga åtgärder till dess motarbetande, och
man bör göra Hattarne den rättvisan, att de med berömlig ifver sökte
motarbeta denna last. De återupptogo derföre, såsom i det föregående
är visadt, en redan af Carl XII och Görtz följd plan att genom stränga
förordningar rörande bränvins tillverkning och försäljning åtminstone
försvåra tillgången dertill eller skaffa staten betydliga inkomster deraf,
och redan 1740 utfärdades allvarsamma förbud mot enskild
bränvinsbränning. De politiska förhållandena motverkade dock dessa goda
afsigter. Hattarne funno sig föranlåtne till betydliga eftergifter för att
vinna bondeståndets bifall till ryska kriget. Sedan detta var öfverståndet
och partiet under 1746 års riksdag hunnit stadga sitt välde, sökte
Hattarne åter att göra bränvinsbränningen till en uteslutande rättighet
för kronan, hvaraf man väntade en statsinkomst af 1 1/2 million daler
silfvermynt. Adeln biträdde härvid villigt Hattarne, men hos de andra
stånden och i synnerhet hos bönderna möttes ihärdigt motstånd. Bland
allmogen spriddes ett rykte, att Lovisa Ulrika ämnade borttaga alla
bränvinspannor, för att sälja kopparn och derigenom skaffa sig medel
att underhålla en fransk skådespelartrupp. Också var böndernes
motstånd så envist och häftigt, att man icke vågade genomföra förslaget
i dess ursprungliga skick, men lyckades dock genomdrifva en förordning,
som sökte på en gång öka kronans inkomster och minska varans missbruk
genom att stadga en betydlig afgift på så väl tillverkning som
förtäring. För att icke allt för mycket stöta bönderna, nedsattes den
förra afgiften för dem till hälften af hvad herremännen hade att
erlägga, men detta oaktadt väckte den nya förordningen mycket missnöje,
hvilket i trakten kring Vimmerby gick ända till ett upplopp och i
allmänhet icke så litet bidrog till underhållande af den mot hattpartiet
fiendtliga sinnesstämning, som röjde sig hos allmogen. För öfrigt synes
äfven bland de högre samhällsklasserna mycken dryckenskap hafva
förekommit, ehuru, utom hvad bränvinssupandet beträffar, inga särskilda
åtgärder vidtogos för dess stäfjande.
Medan sålunda seder och lefnadssätt öfvergingo från råare till mera
förfinade, men tillika den förra enkelheten och tarfligheten till yppighet
och öfverflöd hos de bildade, och dryckenskapslasten mer och mer
tilltagit hos de obildade, företedde äfven tänkesättet åtskilliga förändringar,
som i icke ringa mån voro framkallade af det nya statsskicket.
Svenska folket hade under Carlarnes styrelse vant sig att högt
skatta redbarhet och rättvisa samt afsky ränker och falskhet. Under
det nya regeringssättet åter, då allt inflytande berodde af flertalet inom
ständerna och man således hade många att vinna, hvilka också måste
vinnas på olika vägar, var det icke lätt och visade sig äfven snart nog
föga fruktbärande att gå ärligt och öppet till väga. Det blef nu de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
