Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunskapsförråd och gjorde anteckningar af hvarjehanda slag. Han hade, som redan är nämndt, varit vetenskaps-akademiens stiftare och förste sekreterare 1739 samt gifvit planen till vitterhets-akademien och varit dess förste direktör 1753. Han blef äfven, vid dess förnyande 1786, dess förste president, likasom han af Gustaf III erhöll första platsen inom svenska akademien vid dess inrättande samma år. För öfrigt var han ledamot af musikaliska akademien sedan 1774, likasom han äfven var kallad till ledamot af flera utländska vetenskapliga samfund. Efter regerings-sättets förändring blef han ännu en gång riksråd 1773 och bibehöll detta embete till i November 1780, då ålderdomskrämpor förmådde honom att begära afsked. Han afled vid 77 års ålder den 9 Maj 1789 och var då det äldsta riksrådet, den äldste serafimerriddaren samt den äldste ledamoten inom vetenskaps- och vitterhets-akademierna.
Clas Ekeblad har äfven i det föregående blifvit vid flera tillfällen omnämnd. Riksråd sedan December 1746, rikskansliråd sedan 1747, öfverste marskalk sedan 1751, blef han efter Höpkens afgång ur rådet hans efterträdare såsom kanslipresident i April 1761. Han var sjelf på intet sätt hågad att öfvertaga detta ansvarsfulla embete; men i sekreta utskottet blef han enhälligt dertill utsedd, och då alla stånden gillade valet, måste hans betänkligheter vika för det allmänna förtroendet. Han lemnade då öfverstemarskalksembetet, som öfvertogs af riksrådet Adam Horn, men valdes följande året till Åbo akademis kansler. Vi hafva förut omtalat huru och af hvilken anledning han i Augusti 1765 nedlade så väl riksråds- som kanslipresidents-embetet samt huru han i maj 1760 återinkallades och återtog båda dessa embeten, hvilka han bibehöll till dess döden den 9 Oktober 1771 träffade honom å sjelfva embetsrummet.
Höpken, som i vitterhets-akademien, af hvilken Ekeblad varit ledamot sedan dess stiftelse 1753, höll minnestalet öfver honom, yttrar deri, att »han var utan motsägelse den ärligaste man som bland menniskor kunde träffas. Redlighet styrde alla hans gerningar, och om den villfarelse ännu vore till, att politik grundar sig på Machiavellistiska satser, hade han dertill varit den oskickligaste. Han hyste religiositet utan skrymteri, ofördragsamhet och vidskepelse, och fördrog intet skämt med det heliga. Hans yttre väsende vittnade om köld; men detta var en följd af sjelfbeherskning, då hans sinnesrörelser voro häftiga. Han hade lätt att arbeta, lätt att fatta, lätt att tänka. Han skref väl och med smak, hvilket hans tryckta tal intyga. Han målar sig sjelf uti sitt skrifsätt, som var jemnt och lugnt. Uti umgänge var han nöjsam, munter och till sinnet så ledig, som hade han haft hvarken sysslor eller bekymmer. Han hade till sig sjelf, till sina gåfvor och till sin skicklighet en sällsynt misströstan, och dermed gjorde han den största orätt, ty till ingens omdöme kunde män tryggare lita, och deruti låg egentligen hans styrka».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
