Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fick 1738 åtfölja friherre von Nolcken under hans beskickning till Petersburg, hvarunder Hermanson så vann sin förmans förtroende, att Nolcken vid hemkomsten på det varmaste rekommenderade honom i rikets tjenst »öfverallt, der den mesta förmåga äskas». Sedermera blef han andre sekreterare vid fredsunderhandlingen i Åbo 1742, adlades 1744, åtföljde ambassaden till Ryssland samma år, blef kansliråd 1756, statssekreterare för utrikes ärendena 1759, friherre 1762, president i kammarrevisionen 1765 och genom tjenstebyte i kammarkollegium 1767. Han hade tagit den lifligaste del i riksdagarnes förhandlingar, redan 1751 varit ledamot af sekreta utskottet och mindre sekreta deputationen, samt gjort sig ännu mera bemärkt vid 1756 års riksdag, då han åter var ledamot af sekreta utskottet och utgaf den första riksdagstidningen i Sverige, deri han med mycken skärpa uppträdde mot hofvet, men kom i så mycken större gunst hos hattpartiet, hvilket han hade att tacka för sina följande befordringar. Sedermera förde han 1762 den underhandling mellan Lovisa Ulrika och Fersen, som slutligen ledde till en försoning mellan hofvet och Hattarne. Då Mössorna blifvit segrande vid 1765 års riksdag, förflyttades Hermanson till den nyssnämnda presidentbefattningen och uppträdde sedermera såsom en af de verksammaste motståndare till mössregeringen, hvarföre han ock inkallades i rådet i Maj 1769, sedan Hattarne återkommit till väldet, blef grefve 1771, men skildes i Maj 1772 ur rådet, dit han i Augusti samma år efter statshvälfningen af Gustaf III åter inkallades. Sedermera blef han åter president i kammarkollegium i December 1777 och afled i Stockholm i Juli 1789. Han var en af Sveriges utmärktaste embetsmän, så väl genom förmågan att hålla andra till arbete som genom egen arbetsifver och ordningssinne. Som embetsman hade han äfven den förtjensten att i embetsstilen införa ett nyare och lättare uttryckssätt, och det var i följd af dessa »snillegåfvor, förvarade i rikets handlingar», som Gustaf III gaf Hermanson en plats i svenska akademien. För öfrigt gjorde sig Hermanson särskildt känd för sin ovanliga fetma, hvilken gifvit anledning till flera lustbara anekdoter.[1]
Fredrik Carl Sinclair till Landbohof i Östergötland, son af öfversten Carl Anders Sinclair, var född 1723, anstäldes redan vid 15 års ålder såsom volontär vid fortifikationen 1738, ingick i fransk tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
