Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondeståndet, som från början blifvit alltför mycket tillbakasatt, uppträdde allt kraftigare till förfäktande af politisk jemnlikhet med de andra stånden, samt gjorde sig äfven genom tilltagande politisk utveckling alltmera berättigadt dertill.
Detta stånd, af gammalt vant att i konungen se sin naturlige beskyddare mot herremännen och dessutom förbittradt öfver att genom de nya grundlagarne uteslutas från åtskilliga politiska rättigheter, dem de öfriga stånden egde, stälde sig i början af detta tidskifte på konungens sida, vid hans försök att utvidga sin makt. Dessa försök misslyckades genom de öfriga ståndens kraftiga motstånd, understödt tillika af det holsteinska partiet, som bibehållit sig äfven efter Fredriks uppstigande på tronen samt vunnit ökad betydenhet genom ryskt beskydd.
Man hade under de närmaste åren efter Carl XII:s död kastat sig i Englands armar och med afträdelser af svenskt område åt Hannover och Preussen köpt Englands bistånd, för att kunna vinna en billigare fred med Ryssland; men detta bistånd hade varit så föga verksamt, att de fredsvilkor, hvarpå svenska regeringen slutligen nödgats ingå, voro ännu hårdare, än de blifvit, om man genast beslutat sig för fred med denna Sveriges mäktigaste fiende. Rysslands kejsare hade ock genom att gynna hertigen af Holstein och göra honom till sin måg beredt sig ett tillfälle att kunna inverka äfven på Sveriges inre förhållanden och uppträda såsom beskyddare åt en af svenska folket förskjuten medlem af svenska konungahuset.
Det nya statsskicket hade under tiden kommit till stadga och de nye maktegande trädt i utöfning af högsta myndigheten inom samhället. Det var nu vid riksdagarne, som ledningen af svenska folkets öden bestämdes, och under hela frihetstiden blef Sveriges historia dess riksdagars.
Vid 1719 års riksdag hade kronan blifvit gifven åt Ulrika Eleonora, sedan hon frånträdt sina anspråk på arfsrätt dertill och på enväldet. Riket hade tillika fått nya grundlagar, högsta makten blifvit öfverflyttad från konungen till ständerna, och Görtz hade blifvit den nya frihetens första politiska offer.
Vid 1720 års riksdag antogo ständerna Fredrik till konung mot nya inskränkningar i konungamakten samt inskränkte tillika rådets myndighet i förhållande till ständerna, medan de ökade den i förhållande till konungen. Rådet blef ständernas fullmäktige, de ofrälse stånden protesterade mot de privilegier, adeln efter den föregående riksdagens afslutande förstått aflocka drottningen, bönderne hade yrkat på konungamaktens utvidgande, och stånden åtskildes under inbördes oenighet. Fred hade blifvit ingången med Hannover och Preussen samt förbund med England 1719. Fred ingicks med Danmark 1720 och med Ryssland 1721, sedan svenska kusterna under alla tre dessa år blifvit härjade af ryska flotter. Alla dessa freder hade ock slutats med förluster för Sverige.
Vid 1723 års riksdag yrkade bönderne å nyo konungamaktens utvidgande, samt att sjelfve få ökade politiska rättigheter till likhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
