Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de öfriga stånden. De adeliga privilegierna framkallade ny tvedrägt mellan adeln och de ofrälse stånden, hvilken slutade med eftergifter å adelns sida samt stadfästandet af dess jemkade privilegier och af nya för presterskapet. En ny grundlag, riksdagsordningen, tillkom och ordnade sättet för utöfningen af ständernas rättigheter. Det holsteinska partiet hade tilltagit i betydenhet, men detta partis skyddsvakt, Ryssland, uppträdde så hotande och öfvermodigt, att alla fosterlandsvänner drogo sig från partiet och slöto sig närmare till den varsamme, men tillika beslutsamme förfäktaren af Sveriges sjelfständighet och värdighet, Arvid Horn, hvars anseende och inflytande i samma mån steg och som genom Sveriges anslutning till den mellan England, Frankrike och Preussen ingångna Hannoverska alliansen 1726 sökte trygga det mot Ryssland.
Vid 1726 års riksdag störtades det holsteinska partiet och Maurits Wellingk blef ett nytt politiskt offer. Horn blef nu allrådande ooh fortfor att med säker hand föra statsrodret; men redan vid nästa riksdag, den år 1731, i allmänhet den minst betydande under frihetstiden, började ur qvarlefvorna af det holsteinska partiet en opposition att mot honom bilda sig, och i följd af konungens kärleksförbindelse med fröken Taube, hvaröfver Horn uttalat sitt ogillande, hade en spänning uppstått mellan honom och konungen.
Vid 1734 års riksdag fick oppositionen mot Horn ökad styrka. Ett krigsparti bildade sig, uppmuntradt af Frankrike, hvars guld började utöfva allt starkare inverkan på de svenska ständerna. Ett förbund med Frankrike blef ock 1735 ingånget, och då Horn tillika förnyade det 1724 med Ryssland afslutade förbundet, för att mot det franska krigspartiet kunna upprätthålla freden, togs detta till anledning att vid 1738 års händelserika riksdag anfalla honom och hans vänner. Frankrikes och krigspartiets inflytande hade nu så stigit, att Horn måste vika derför, sex af hans vänner aflägsnades ur rådet, och Carl Gyllenborg, krigspartiets hufvudman, blef Horns efterträdare såsom kanslipresident, medan partiets mest lysande medlem, riksdagens landtmarskalk Carl Gustaf Tessin, sändes till Frankrike att närmare tillknyta förbindelsen med denna makt. Partinamnen Hattar och Mössor uppstodo nu, och de förre berömde sig af att upprätthålla Sveriges värdighet och sjelfständighet samt hoppades, under ett med Frankrikes hjelp utfördt krig mot Ryssland, äfven kunna återupprätta Sveriges storhet, medan Mössorna varnade för ett så äfventyrligt försök och i stället sökte sitt stöd i Ryssland, för att såmedelst kunna säkrare bibehålla freden.
En till större delen ny rådspersonal betryggade emellertid Hattarnes välde. Utsigterna blefvo alltmera krigiska, och vid 1740 års riksdag vunnos äfven ständerna för kriget, som då förklarades, men fördes så illa och så olyckligt, att icke allenast ingen af Sveriges förlorade besittningar återtogs, utan äfven Finland nu gick förloradt. Ständerna måste åter sammankallas, och vid 1742 års riksdag tycktes en svår efterräkning hota hattpartiet, men det räddade sig genom uppoffring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
