Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf Fredrik synes icke tagit någon närmare befattning med sina barns uppfostran, men Lovisa Ulrika egnade mycken omsorg deråt, ehuru icke alltid till barnens fördel. Hon skref till sin äldste son bref, fulla af förmaningar till rättvisa, mildhet samt alla menskliga och konungsliga dygder, agade stundom kraftigt och med egen hand så väl Gustaf som hans bröder för deras oarter och fel, samt tog ej sällan parti för de kavaljerer och lärare, hvilka sökte hålla de furstliga barnen i tukt och ordning; men, å andra sidan, visade modern synnerligast mot den äldste sonen en klemighet, som hindrade honom från lekar och lifliga kroppsrörelser, hvilket hos honom framkallade en viss klumpighet i dans, fäktning och ridning. Icke heller lät hon honom förtära starka och mera närande födoämnen, hvilka hon trodde skulle förtynga hans själsegenskaper, utan ända till 14 års ålder njöt han nästan ingen annan föda än buljong, kremer och grönsaker. Äfven inbillade hon sig, att mycken sömn skulle förslappa hans själsförmögenheter och tvang honom derföre att deltaga i hennes aftonsällskap ofta till långt efter midnatt. Alla föreställningar om de ohelsosamma följderna af detta vakande voro fåfänga och prinsens svaga kroppsbyggnad erhöll således icke den styrka och spänstighet, som behöflig hvilotid och glada barndomslekar skulle hafva medfört.
Så fortgick den unge prinsens uppfostran till hans tionde år, då en förändring deri inträffade under den för hofvet och dess anhängare så olycksfulla riksdagen åren 1755 och 1756. Riksrådet grefve Clas Stromberg hade, vid brytningen mellan Tessin och hofvet i Januari 1754, fått öfvertaga guvernörs-befattningen; men vid den följande riksdagen förordnade ständerna riksrådet Carl Fredrik Scheffer till guvernör, skilde Dalin från lärareplatsen, hvilken i stället gafs åt dåvarande professorn i geometri vid Upsala akademi, Samuel Klingenstierna, samt ombytte äfven de hos prinsen tjenstgörande kavaljerer. Han har sjelf i sina anteckningar skildrat intrycket af dessa förändringar.
»Ehuru den olycksfulla katastrofen af 1756», heter det i dessa, »föregick under mina ögon, såg jag den endast såsom ett förvånadt barn. Jag bör dock säga, att jag, oaktadt min späda ålder, likväl kände lifligt, och att sorgen öfver förlusten af grefve Stromberg, min guvernör, och herr Dalin, min lärare, hvilka man tog ifrån mig, affekterade mig så, att jag föll i en sjukdom. Jag grät också mycket, då jag måste skiljas från min andre guvernör, grefve Bielke. Man satte i deras ställe omkring mig personer, hvilka verkligen hade erforderliga egenskaper för att uppfostra en ung prins, men saknade en väsentlig egenskap, nemligen att ega sin lärjunges förtroende. Såsom allt skedde af partianda, så hade man med flit valt folk, som för konungen voro misshagliga, och man hade tvungit mina föräldrar att mottaga dem. Följden var, att de, som lemnade mig, seende sig bortjagade af det herskande partiet, gåfvo mig på förhand de mest ofördelaktiga begrepp om de personer, åt hvilka min ledning skulle anförtros. Sådana intryck skulle nödvändigt bortskämma den bästa natur och förstöra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
