Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf IlLs ungdom.
5
Adolf Fredrik synes icke tagit någon närmare
befattning med sina barns uppfostran, men Lovisa
Ulrika egnade mycken omsorg deråt, ehuru icke alltid
till barnens fördel. Hon skref till sin äldste son
bref, fulla af förmaningar till rättvisa, mildhet samt
alla menskliga och konungsliga dygder, agade stundom
kraftigt och med egen hand så väl Gustaf som hans
bröder för deras oarter och fel, samt tog ej sällan
parti för de kavaljerer och lärare, hvilka sökte
hålla de furstliga barnen i tukt och ordning; men, å
andra sidan, visade modern synnerligast mot den äldste
sonen en klemighet, som hindrade honom från lekar och
lifliga kroppsrörelser, hvilket hos honom framkallade
en viss klumpighet i dans, fäktning och ridning. Icke
heller lät hon honom förtara starka och mera närande
födoämnen, hvilka hon trodde skulle förtynga hans
själsegenskaper, utan ända till 14 års ålder njöt
han nästan ingen annan föda än buljong, kremer och
grönsaker. Äfven inbillade hon sig, att mycken sömn
skulle förslappa hans själsförmögenheter och tvang
honom derföre att deltaga i hennes aftonsällskap ofta
till långt efter midnatt. Alla föreställningar om de
ohelsosamma följderna af detta vakande voro fåfänga
och prinsens svaga kroppsbyggnad erhöll således icke
den styrka och spänstighet, som behöflig hvilotid
och glada barndomslekar skulle hafva medfört.
Så fortgick den unge prinsens uppfostran till hans
tionde år, då en förändring deri inträffade under den
för hofvet och dess anhängare så olycksfulla riksdagen
åren 1755 och 1756. Riksrådet grefve Clas Stromberg
hade, vid brytningen mellan Tessin och hofvet i
Januari 1754, fått öfvertaga guvernörs-befattningen;
men vid den följande riksdagen förordnade ständerna
riksrådet Carl Fredrik Scheffer till guvernör, skilde
Dalin från lärareplatseri, hvilken i stället gafs åt
dåvarande professorn i geometri vid Upsala akademi,
Samuel Klingenstierna, samt ombytte äfven de hos
prinsen tjenstgörande kavaljerer. Han har sjelf
i sina anteckningar skildrat intrycket af dessa
förändringar.
»Ehuru den olycksfulla katastrofen af 1756», heter det
i dessa, »föregick under mina ögon, såg jag den endast
såsom ett förvånadt barn. Jag. bör dock säga, att
jag, oaktadt min späda ålder, likväl kände lifligt,
och att sorgen öfver förlusten af grefve Stromberg,
min guvernör, och herr Dalin, min lärare, hvilka man
tog ifrån mig, affekterade mig så, att jag föll i en
sjukdom. Jag grät också mycket, då jag måste skiljas
från min andre guvernör, grefve Bielke. Man satte i
deras ställe omkring mig personer, hvilka verkligen
hade erforderliga egenskaper för att uppfostra en ung
prins, men saknade en väsentlig egenskap, nemligen
att ega sin lärjunges förtroende. Såsom allt skedde
af partianda, så hade man med flit valt folk, som för
konungen voro misshagliga, och man hade tvungit mina
föräldrar att mottaga dem. Följden var, att de, som
lemnade mig, seende sig bortjagade af det herskande
partiet, gåfvo mig på förhand de mest ofördelaktiga
begrepp öm de personer, åt hvilka min ledning skulle
anförtros. Sådana intryck skulle nödvändigt bortskämma
den bästa natur och förstöra cteu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
