Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundval, som mina förra lärare hade lagt. De borde naturligtvis ha förstått detta, men de märkte det ej, ty sådan är styrkan af partiandan.»
»Jag var också till den grad förut intagen, att jag gjorde mig en förtjenst af att göra rakt motsatsen af hvad dessa herrar sade mig och ansåg, att ingenting kunde bättre bevisa min tillgifvenhet för konungen än att ständigt motsäga dem. Dertill kom, att tvänne af dessa hos mig anstälda personer voro löjliga nog, hvilka man också ombytte för andra, mindre odrägliga för konungen. Man satte i deras ställe baron Axel Gabriel Leijonhufvud[1] och grefve Ulrik Barck.[2] Den förre, en man full af redlighet och heder, väl lärd och kunnig i allt hvad som anstår en man af rang, var i sitt sätt att tala och vara nog mycket pretiös. Grefve Barck hade hvarken Leijonhufvuds talanger eller kunskaper, men, såsom han alltid lefvat vid hofvet och var känd af mig från min första barndom, åtnjöt han ensam mitt förtroende, emedan han var den ende, mot hvilken man ej på förhand kunnat intaga mig. Baron Fredrik Sparre,[3] min tredje tjenstgörande kavaljer, hade alla egenskaper nödiga för sin plats. Han var systerson af grefve Tessin. Den fjerde, grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg[4], var då ung nog, men förtjente fyra år senare i fullt mått det förtroende, hvarmed han blef hedrad. Han bildade sig vid hofvet. Jag talar ej om hans snillegåfvor, han är tillräckligt känd genom arbeten, som skola gifva honom en af de första platserna bland vårt fäderneslands vackra snillen. Hans hjerta var lika godt, som hans hufvud utmärkt. Herr Klingenstierna, min lärare, nämner jag blott. Hans namn är nog kändt och lysande. Jag bör här göra en ganska uppriktig bekännelse. Jag har ej begagnat mig, såsom jag bort, af dessa personers talanger och kunskaper; men jag bör tacka himlen, att mitt hjerta ej blef fullkomligen bortskämdt genom alla min uppfostrans motsägelser. Jag tillbragte mina lediga stunder hos min mor, som, omgifven af alla dem, hvilka då framstälde sig som hofpartiet, blott underhöll samtalet med att säga det ofördelaktigaste om dem, åt hvilka min uppfostran blifvit anförtrodd. Det är naturligt, att sådana samtal skulle göra den grymmaste verkan på ett tretton års barn, som ansåg dem, hvilka så yttrade sig, för ganska hederligt folk, och som älskade sin mor, så som jag gjorde. Emellertid bör jag göra henne den rättvisan, att hon i afseende på mig aldrig visade någon feg eftergifvenhet och alltid understödde min guvernör och mina kavaljerer, då de beklagade sig. Men såsom mitt misstroende emot dem ständigt närdes, gjorde deras lexor föga intryck på mitt sinne, och de bestraffningar, hvilka de ådrogo mig, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
