Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Gustaf ILL
grundval, som mina förra lärare hade lagt. De borde
naturligtvis ha förstått detta, men de märkte det ej,
ty sådan är styrkan af partiandan.»
»Jag var också till den grad förut intagen, att jag
gjorde mig en förtjenst af att göra rakt motsatsen af
hvad dessa herrar sade mig och ansåg, att ingenting
kunde bättre bevisa min tillgifvenhet för konungen
än att ständigt motsäga dem. Dertill kom, att tvänne
af dessa hos mig anstälda personer voro. löjliga nog,
hvilka man också ombytte för andra, mindre odrägliga
för konungen. Man satte i deras ställe baron Axel
Gabriel Leijonhufvud*) och grefve Ulrik Bar ek.2)
Den förre, en man full af redlighet oeh heder, väl
lärd och kunnig i allt hvad som anstår en man af
rang, var i sitt sätt att tala och vara nog mycket
pretiös. Grefve Barck hade hvarken Leijonhufvuds
talanger eller kunskaper, men, såsom han alltid
lefvat vid hofvet och var känd af mig från min första
barndom, åtnjöt, han ensam mitt förtroende, ernedan
han var den ende, mot hvilken man ej på förhand
kunnat intaga mig. Baron Fredrik Sparre, 8) min tredje
tjenstgörande kavaljer, hade alla egenskaper nödiga
för sin plats. Han var systerson af grefve Tessin. Den
fjerde, grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg 4)} var då
ung nog, men förtjente fyra år senare i fullt mått
det förtroende, hvarmed han blef hedrad. Han bildade
sig vid hofvet. Jag talar ej om hans snillegåfvor,
han är tillräckligt känd genom arbeten, som skola
gifva honörn en af de första platserna bland vårt
fäderneslands vackra snillen. Hans hjerta var lika
godt, som hans hufvud utmärkt. Herr Klingenstierna,
min lärare, nämner jag blott. Hans namn är nog kändt
och lysande. Jag bör här göra en ganska uppriktig
bekännelse. Jag har ej begagnat. mig, såsom jag
bort, af dessa personers talanger och kunskaper;
men jag bör tacka himlen, att mitt hjerta ej blef
fullkomligen bortskämdt genom alla min uppfostrans
motsägelser. Jag tillbragte mina lediga stunder
hos min mor, som, omgifven af alla dem, hvilka
då framstälde sig som hofpartiet, blott underhöll
samtalet med att säga det ofördelaktigaste om dem,
åt hvilka min uppfostran blifvit anförtrodd. Det är
naturligt, att sådana samtal skulle göra den grymmaste
verkan på ett tretton års barn, som ansåg dem, hvilka
så yttrade sig, för ganska hederligt folk, och sorn
älskade sin mor, så som jag gjorde. Emellertid bör
jag göra henne den rättvisan, att hon i afseende på
mig aldrig visade någon feg eftergifvenhet och alltid
understödde min guvernör och mina kavaljerer, då de
beklagade sig. Men såsom mitt misstroende emot dem
ständigt närdes, gjorde deras lexor föga intryck på
mitt sinne, och de bestraffningar, hvilka de ådrogo
mig, ehuru rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
