Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättvisa, tjente blott att reta mig. Förnuftet skulle småningom försvaga de intryck jag mottagit. Uppfödd i ett hof, der i dessa tider en ytterlig nedslagenhet herskade, förströddes jag icke genom lysande och lättsinniga nöjen. Hela verlden var upptagen af affärer. Samtalet hvälfde sig vanligen blott kring allvarsamma saker. Det var en lycka för mig, att jag snart märkte, det jag misstagit mig i min tanke om dem, som omgåfvo mig. Jag lärde att högakta dem.»
Man finner af denna skildring, att en mera förvänd uppfostran och en mera glädjefattig barndom än Gustafs ifrån den tid, då 1756 års ständer förändrade hela hans omgifning, knappast låter tänka sig. Skild från andra jemnåriga och från sina bröder, hvilka hade sina särskilda uppfostrare, var han nu ständigt under sina kavaljerers ögon, och mot dem hade man på förhand ingifvit honom ovilja, hvilken flitigt underhölls af hans mor. Från deras uppsigt slapp han endast de stunder, hvilka han fick tillbringa hos sina föräldrar; men här mötte honom de politiska lidelserna och bekymren tillika med ständiga anmärkningar mot de nya uppfostrare, som blifvit prinsen påtrugade. Så stäld mellan sina föräldrar och dessa af ständerna tillsatta uppfostrare, nödgades han höra och föra ett helt annat språk i drottningens än i sina egna rum. Hvad som på ena stället hos honom inskärptes såsom rätt och pligt, kallades på det andra våld och oförrätt. De, hvilka han borde akta och lyda såsom ledare och lärare, fann han af sina föräldrar och deras förtrogna klandras och bemötas som fiender. Så uppammades han till dubbelhet och förställning, och man må väl undra, att icke hela hans karakter blef förderfvad. Å andra sidan skärptes emellertid under sådana förhållanden, hans förstånd och iakttagelseförmåga; han fick tidigt begynna att bilda sig ett eget omdöme, och de anförda vid 19 års ålder af honom uppsatta anteckningarna röja ock i allmänhet en skärpa i förståndet och en omdömesförmåga, föga vanlig vid denna ålder.
Hans nye guvernör Scheffer yttrade sig också med största loford öfver hans förstånds- och snillegåfvor, hans lätta fattningsgåfva, hans ovanliga minne, hans skarpa urskiljningsförmåga, hans lifliga inbillningskraft, hans eftertanke, långt mera mogen, än man af hans ålder kunde förvänta; men, å andra sidan, klagade han öfver hans ohjelpliga lättja i alla läroämnen, som icke särskildt intresserade honom, hans osnygghet, hans omättliga begär efter läckerheter, hans qvinlighet, som fann nöje i att leka med dockor ända vid nära elfva års ålder och röjde ett slags förkärlek för fruntimmers-prydnader, hans böjelse för granna kläder, hans bristande gudsfruktan, hans högmod, hans fåfänga, hans vurm för allt teatraliskt, hans förställning, hans feghet och hans ytterliga envishet — en lista på fel och odygder, som gifver ett föga fördelaktigt begrepp äfven om prinsens föregående uppfostran.
Härvid bör dock anmärkas, att denna berättelse var af Scheffer uppsatt såsom angifvande den utgångspunkt, från hvilken hans eget arbete skulle begynna, då han mottog prinsen, och att, om också han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
