Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Ill:s ungdom.
9
huru guvernören varnade, men förgäfves; huru läraren,
»Barbarissimus» inträdde och började förklara
Cornelius, men afbröts af lärjungen, som högljudt
upprepade verser ur fransyska skådespel; huru läraren
då försökte med geometri, men hindrades af lärjungen
medelst fortsatt uppläsning af skådespelverser; huru
läraren, i förhoppning att geografien skulle vinna
mer uppmärksamhet, framtog en stor jordglob, men
huru ungherrn hoppade upp på densamma, utropande:
»Nu skakar jag hela verlden»; huru läraren,
fruktande att globen skulle brytas sönder, i stället
tillgrep historiska föreläsningar, men då äfven
detta misslyckades, utbrast: »Komedier, och aldrig
annat än komedier!» Huru föräldrarne då inträdde,
hvarvid ungherrn låtsade blifva sjuk och sprang undan;
men huru likväl i slutscenen läraren berättade för
guvernören att ungherrn varit utmärkt flitig. Under
handskriften, daterad den 21 Juni 1756, har prinsen
skrifvit: »Lika med originalet. Gustaf». Äfven denna
uppsats vittnar om en ovanlig själsutveckling hos en
föga mer än tioårig gosse, och huru väl han insåg
sina egna fel, men också med hvilket lättsinne han
betraktade dem och huru föga han aktade sin lärare
samt huru litet denne vann hans tillgifvenhet genom
oförtjent beröm.
Både guvernör, kavaljerer och lärare voro emellertid
så missnöjde med den unge fursten, att de flera gånger
ville nedlägga sina befattningar; men, fruktande att
i sådant fall blifva anklagad för råd och ständer
och för modern, den han mest fruktade, blef han,
så snart det tycktes blifva allvar med hotelserna,
eftergifvande, grät, bad och lofvade bättring,
hvilken dock ej varade länge. Slutligen blef ock
förhållandet anmäldt hos de kungliga föräldrarne,
hvilka förekallade både den nu fjortonårige prinsen
och hela hans uppvaktning samt i dennas närvaro gåfvo
honom en ajlvarsam tillrättavisning ocrubefalte hans
omgifning att på intet sätt krusa med hans fel. Han
började ock nu, ehuru visserligen endast småningom,
lägga bort åtskilliga oarter och visa mera flit än
förut, äfven hysa mera aktning fot sina kavaljerer,
sin lärare och i synnerhet för sin guvernör, som egde
hans fulla förtroende och äfven visade sig på honom
utöfva ett välgörande inflytande. Hän började mer och
mer både i ord och handling ådagalägga ett förstånd,
en själsnärvaro, en uppmärksamhet mot andra, som
tillvann honom både vänner och förtroende, hvarjemte
han allt mer visade den varma kärlek för vitterhet
och skön konst, som sedermera i så hög grad utmärkte
honom.
Sedan sitt tionde år hade prinsen äfven börjat
sina försök såsom författare, för det mesta på
fransyska språket, på hvilket äfven den nyssnämnda
i lustspelsform författade skildringen af hans
förhållande till sin lärare ar skrifven. För öfrigt
har man af honom en stor mängd uppsatser, som tyckas
tillkommit mellan hans tionde och femtonde år,
såsom en fransysk afhandling om att »mensklighet
är konungars förnämsta dygd», en karakteristik af
Trajanus, en lefnadsteckning af Marcus Porcius Cato,
samtal mellan Racine och Euripides, mellan Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
