Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io
Gustaf III.
Adolf och Henrik IV, mellan Ludvig XIV och Carl
V> alltsamman på franska; ett minnestal öfver
Sully, inskrifter öfver Gustaf I, Erik XIV, Sully
m. fl. Något senare tillkommo hans minnestal öfver
Dalin (död 1763) och öfver Klingenstierna (död
1765), ett dramatiskt utkast, kalladt Christina
Gyllenstierna, ett par fransyska sorgespel,
Henrik IV:s död och Coriolanus, en fransk heroid
»Christiern II till Christiern III» samt ett poem,
öfver svenska drottningar, Från en ännu senare tid,
ehuru fore hans uppstigande på tronen, äro en af
honom författad början till »Wasahusets historia»,
karakteristiker öfver Gustaf I, Erik XIV, Carl IX,
Carl Gustaf och Carl XII, hvilken han ansåg störst
under sista skiftet af sin lefnad efter återkomsten
från Turkiet och för hvilken hans anteckningar i
allmänhet röja mycken beundran, hvaremot de antyda en
viss ovilja mot Carl XI. Gustaf I var första föremålet
för hans ungdomsförtjusning, men som konung valde han
helst till förebild Gustaf j Adolf. En fullt kompetent
domare,1) som tagit noggrann kännedom om Gustaf III:s
särskilda uppsatser, yttrar derom: »Allt meddelas
i såsom det på papperet blifvit kastadt. Pennan
flyger som tanken. Och likväl har uttrycket lika
mycken kraft som liflighet och ledighet. Man ser
en liksom medfödd, naturlig stil, som ej behöfver
fråga efter former. Det gäller om alla konungens
skrifter, om hans fransyska som om hans svenska,
om hans förtroliga bref, som om hans statsskrifter,
ifrån hans berömdaste tal. Koncepterna visa, att
de flutit obehindradt, nästan utan rättelser, ur
pennan. Visserligen är stafningen i begge språken
lika missvårdad och röjer ett stort fel i första
undervisningen; men detta fel var långt ifrån sällsynt
i denna tidens uppfostran. Man finner ibland konungens
fransyska korrespondenter flere, som ej stafva mycket
bättre än han, och den stora verlden tycktes anse
sig upphöjd öfver ortografiens pedanteri, som öfver
många andra borgerliga band.»
Denna bristande kunskap i stafningskonsten har ofta
blifvit anförd såsom bevis på > ytligheten af Gustaf
IILs bildning, och onekligen vittnar den, att denna
del deraf ej blifvit så vårdad som sig bort. Att
af hans stafning sluta till beskaffenheten af hans
bildning, vore emellertid orättvist, då dels, såsom
Geijer anmärkt, rättstafningen den tiden i allmänhet
inom de högre stånden betraktades såsom ett pedanteri,
dels det svenska stafningssättet då ännu var så
litet bestämdt, att af de många vittra författare,
som uppträdde under Gustaf IILs regering, ej funnos
två, som stafvade språket fullt lika. Man bör ock ej
glömma, att om Gustaf III stafvade svenskan illa,
fans dock ingen, som uttryckte sig bättre på detta
språk än han.
Hans snillegåfvor vunno ock det erkännande och hans
vunna bildning ansågs så tillräcklig, att, när han
fylt sitt sextonde år och för första gången gått
till skrift, ständerna under våren 1762 af skedade
hans guvernör och öfriga omgifning samt medgåfvo,
att han, för inhemtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
