Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedra honom både såsom menniska och som konung. Redan den 3 Mars skref han till Nils Bielke, då öfverstemarskalk, och besvor honom att egna all möjlig omsorg om enkedrottningen under hennes djupa sorg, samt ålade honom tillika att undvika all onödig kostnad, allt utseende af yppighet och afskeda den franska teatertrupp Adolf Fredrik underhållit. »Jag vill», tillägger han, »undvika allt öfverflöd och har föresatt mig att aldrig falla staten besvärlig med penningefordringar».
Den 12 Mars ankom generallöjtnant Scheffer till Paris med rådets förslag till konungaförsäkran. Det innehöll i korta ordalag ett högtidligt löfte att styra riket efter Sveriges lag och regeringsformen af år 1720, samt att såsom fiende och förrädare anse en hvar, som sökte åter införa det oinskränkta enväldet. Denna förbindelse undertecknades af konungen den 15 Mars och hemsändes; men hans egen hemresa fördröjdes dels af de ännu pågående underhandlingarna, dels af en sjukdom som träffat prins Fredrik Adolf, så att konungen först den 25 Mars lemnade Paris. Återvägen togs genom Belgien och Tyskland, der konungen, på inbjudning af sin morbroder Fredrik II, gjorde denne ett besök i Berlin och fick afhöra hans råd att söka åstadkomma en förlikning mellan de stridande partierna i Sverige, samt hans varningar att icke trotsa Rysslands mäktiga kejsarinna. Något hjertligare förhållande emellan båda konungarne blef dock ej en följd af detta besök, utan snarare ökadt ömsesidigt misstroende. Från Berlin fortsattes resan öfver Stralsund till Carlskrona, der konungen inträffade den 20 Maj och der han möttes af sin broder, prins Carl, jemte några af riksråden, samt dröjde några dagar, hvarefter han, med vida mindre antal hofvagnar och betjening, än under kungliga resor förut varit vanligt, reste till Stockholm, besökte under vägen större allmänna inrättningar, underrättade sig om folkets belägenhet, bar en enkel drägt och uppträdde i allmänhet på ett sätt, som tillvann honom allas tillgifvenhet. Först den 30 Maj ankom han till Stockholm.
Der hade partistriden och riksdagsförberedelserna redan begynt. Mössorna, sedan föregående riksdagen förbittrade mot dåvarande kronprinsen, som nu blifvit konung, uppträdde såsom hans förklarade fiender och skola drifvit hatet ända derhän att hafva sökt mot honom uppställa hans broder Carl, hvilken dock visade sig så pålitlig, att konungen i ett bref till Nils Bielke från Brüssel den 1 April skref: »Min bror Carls förhållande är beundransvärdt och ingifver mig äfven en beundran och en tacksamhet, som aldrig skola utplånas ur mitt hjerta. Det är han, som sätter kronan fastare på mitt hufvud». Denna hätskhet hos Mössorna förmådde Hattarne att sluta sig närmare så väl till hvarandra som till konungen, ehuru i sjelfva verket söndring rådde äfven inom dem, då några och bland dem åtskilliga inom det dåvarande rådet uppriktigt slutit sig till konungen och äfven voro villige att tillägga honom ökad myndighet, hvaremot andra och främst bland dem Fersen endast för tillfället förenade sig med konungen för att hindra Mössorna att komma till makten, men för öfrigt ville behålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
