Print (PDF) - On this page / på denna sida - Början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Början af Gustaf Il£s regering.
15
regeringssättet oförändradt, så väl som Hattarnes
derunder följda system att stödja sig vid Frankrike,
för att med dess tillhjelp kunna skydda Sveriges
sjelfständighet mot Ryssland. Frankrikes, stöd sökte
således både de kormngske och de gamle Hattarne,
och båda sökte det såsom ett värn för Sveriges
sjelfständighet mot dess mäktigaste granne; men de
förre sågo tillika i fransyskt bistånd och franska
penningar en utväg att öka konungamakten, de senare
ett medel att upprätthålla sitt riksdagsvälde. Båda
täflade också ifrigt om försteget i franska hofvets
förtroende och efter Choiseuls fall tycktes Fersen,
som ock var personligen långt mera ansedd än
Sinclair, det kungliga partiets ledare inom rådet,
haft mera framgång, att döma efter den riktning
underhandlingarna togo, ehuru de leddes af Gustaf
III och Scheffer samt konungen genom sin närvaro i
Frankrike betydligt inverkade dera. En hufvudsaklig
anledning, hvarföre han åtminstone tills vidare
frånträdt tanken på en statshvälfning, synes ock
varit, att han ej nu kunde påräkna Frankrikes bistånd
för dess tillvägabringande. I följd häraf kunde också
nu båda afdelningarna af hattpartiet förena sig med
hvarandra och med konungen, och dennes främste män,
riksråden Sinclair, Hiärne, Stockenström, Bielke,
Ulrik Scheffer och Schwerin, rådplägade i all endrägt
med Fersen, öfverste Johan Didrik Duvall, kammarherren
Johan Jennings, hofmarskalken Fredrik Ulrik von
Rosen och andra Hattarnes ledare, hvarvid Fersen
sjelf föreslog, att ledningen af deras gemensamma
riksdagstaktik skulle lemnas åt Sinclair.
Nu började ock de vanliga riksdagsförberedelserna,
och första omsorgen blef, såsom vanligt, att skaffa
penningar till att uppköpa fullmakter och inverka
på valen. Det franska hofvet hade hos handelshuset
Grill innestående en half million daler s. m. i
statskontorets obligationer, hvilka det fått till
betäckande af sin fordran hos Adolf Fredrik och
Lovisa Ulrika, oth dessa värdepapper stäldes af
Barthélemy, söm efter grefve de Modénes afresa
förestod franska beskickningen, till partiets
tjenst. På detta sätt samt med tillhjelp af Fersens
och Grills enskilda kredit fick man penningar till de
första utgifterna. Enligt Fersens önskan hade Duvall
åtagit sig högsta förvaltningen af kassan och fick
äfven behålla den, oaktadt snart från Versailles kom
befallning, att Frankrikes penningar skulle användas
efter Ulrik Scheffers godtfin-nande, hvilken ock
rådfrågades om penningeutgifterna. Fersen sjelf höll
sig tillbaka så mycket som möjligt.
Mössorna hade likaledes börjat upphandla fullmakter
och penningar dertill förskötos af ryske och
engelske ministrarne Ostermann och Goodricke. Den
danska regeringen åter, som nu stod under Struénsees
ledning, visade sig ovillig att blanda sig i Sveriges
inre förhållanden, Den förklarade sig visserligen
benägen att efter aftal bidraga med sin tredjedel
till de utgifter, hvilka den under föregående året
öfverens-komna planen fordrade, men ville derutöfver
icke deltaga i några riksdagsutgifter. Mot riksdagens
början kom ock såsom dansk minister hit en baron
Guldencrom med befallning att hålla sig utanför
riksdags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
