Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Gustaf HL
förr än ståndet fått en talman, eftersom ingenting
dessförinnan kunde afgöras, eller ock att så väl
innehafvare af öfverklagad fullmakt som’ den klagande
borde från valet uteslutas. Härom tvistades nu hela
dagen så häftigt, att det flera gånger öfvergick till
handgripligheter, dfi hattar, stälda på bordet för
att insamla röster, kullslogos, röstsedlar rycktes
ur händerna på de röstande samt kastades på golfvet,
och »öf-verljudt skreks pä våld». Slutligen antog man
dock ett medlingsförslag, att 13 bland de närvarande,
hvilkas riksdagsmannarätt varit mest omtvistad,
uteslötos från deltagande i omröstningen, hvarefter
denna utföll sä, att borgmästaren i Stockholm Carl
Fredrik Sebaldt, som vid 1765 års riksdag af de då
segrande Mössorna valdes till talman, nu å nyo dertill
utsågs, med 72 röster mot 55, som tillföllo Hattarnes
kandidat, borgmästaren i Landskrona Arvid Schauw.
I bondeståndet uppstod likaledes en liflig tvist
om hvilka borde anses berättigade att deltaga i
talrnansvalet eller icke. Här kom man omsider till det
beslut, att endast de, som egde ostridiga fullmakter,
skulle få deltaga i omröstningen, hvilken den 14
Juni utföll så, att Josef Hansson från Elfsborgs
län, som af Mössorna vid 1765 års riksdag varit vald
till talman, men om hvars valbarhet till riksdagsman
sedermera uppstått tvist, hvilken af rådet blifvit
afgjord så, att Josef Hansson såsom innehafvare
af säteriegendom förklarats icke böra räknas till
bondeståndet, nu icke desto mindre valdes till talman
med 84 röster mot 61, som tillföllo Hattarnes kandidat
Lars Thorbjörnsson, hvilken under sista delen af 1769
års riksdag efter Olof Håkanssons död fört klubban
inom ståndet.
I presteståndet blef striden mindre bullersam än
hos borgare och bönder, men så mycket segare, emedan
partierna här voro så jemn-starka, att, såsom vid den
slutliga omröstningen visade sig, utgången berodde
på en enda röst. Efter flere dagars tvister blef
nemligen den
19 Juni Mössornas kandidat, biskopen i Skara Anders
Forssentus, vald till talman med 34 röster mot 33,
som tillföllo Hattarnes, biskopen i Linköping Petrus
Filenius.
Samma dag skedde äfven hos adeln valet af
landtmarskalk. Mössornas kandidat var här
landtmarskalken vid 1765 års riksdag Ture Gustaf
Rudbeck, mot hvilken hofvet och Hattarne önskade
uppställa det senare partiets förste man Fersen;
men han, som väl visste sig vara misstrodd af hofvet
och sjelf misstrodde dess maktutvidgningsplaner samt
dessutom kommit i ovänskap med bröder ne Scheffer,
som nu egde konungens .närmaste förtroende, vägrade
bestämdt att mottaga landtmarskalksstafven och gaf
tillika tillkänna sitt beslut att nedlägga det
befäl öfver gardet han innehaft alltsedan 1756
års riksdag. Konungens val föll då i stället på
öfverkammarherrn friherre Axel Gabriel Leijonhufvud,
som varit en af de år 1756 honom påtrugade kavaljerer,
men likväl i denna egenskap vunnit hans aktning
och förtroende samt äfven var allmänt högaktad for
redbarhet och rättrådighet, ehuru alltför litet
hemmastadd i riksdagsärenden, emedan han aldrig
visat nå;-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
