Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1771, 1772.
19
gon håg för deltagande i partistriderna. Han segrade
emellertid nu vid landtniarskalksvalet med 523
röster mot 450, som tillföllo Rudbeck. Talmansvalen
i borgare- och bondestånden hade sålunda utfallit
till Mössornas fördel, hvartill ytterligare kom,
att assessorn Johan Ode-Hus, en ifrig Mössa, valdes
till bondeståndets sekreterare; men deremot hade
Hattarne segrat hos adeln, och inom presteståndet voro
partierna så jemnstarka, att beslutens bestämmande
kunde bero af en enda röst. Under sådana förhållanden
blefvo båda partierna, mera benägna för den föreslagna
kompositionen, hvilken ock afslöts den 27 Juni i
konungens närvaro, »på heder och tro», under vilkor
att statsförfattningen skulle lemnas orörd och
ingen förändring göras i 1751 års konungaförsäkran
; att fred och vänskap skulle underhållas med alla
främmande makter och inga förbindelser ingås, som
kunde väcka kallsinnighet hos någon annan makt;
att inga förföljelser skulle anställas och inga
undersökningar sträcka sig längre tillbaka än
till slutet af sista riksdagen, samt att två af
de då afskedade riksråden skulle genast inkallas
i rådet för att fylla der befintliga ledigheter,
hvarjemte konungen å rådets vägnar försäkrade, att
vid riksdagens slut skulle, genom några dåvarande
riksråds afgång, tillträde till rådet beredas
för några ytterligare af mösspartiet. Hvad åter
beträffade riksdagens förhandlingar, förbehöll sig
hvartdera partiet frihet att söka vinna öfverhanden;
men man lofvade, att det parti, som i ett stånd
segrade vid elektorsvalen, skuHe ur motpartiet
välja en tredjedel af hvarje utskotts ledamöter. ^
Konungen trodde sig sålunda hafva icke så litet närmat
partierna till hvarandra och gaf äfven en antydning
härom i det berömda tal, hvarmed han den 25 Juni
öppnade riksdagen och hvari, efter en erinran om sin
hädangångne fader och om anledningen till ständernas
sammankomst, han yttrade om sin egen ställning:
»Född och uppfödd ibland eder, har jag allt ifrån de
spädaste år lärt att älska mitt fädernesland, att
anse för den största lycka att vara svensk och den
största ära att vara den förste medborgaren ibland
ett fritt folk. Alla mina begär äro uppfylda, då
rikets sällhet, sjelfständighet och éära genom edra
beslut tillskyndas, beredas och befästas. Att regera
öfver ett sällt folk är min största önskan, att styra
ett fritt folk högsta målet för min ärelystnad. Tron
icke, gode svenske män, att detta är blotta ord utan
mening: det är hvad mitt hjerta tänker, ett hjerta
brinnande af den lifligaste kärlek för äran och
fäderneslandet, som är för högmodigt att lofva hvad
det icke vill hålla och för uppriktigt att säga hvad
det ej tanker. Jag har sett .flera länder, jag har
lärt känna flera folkslags tänkesätt, regeringsart,
seder, större och mindre välstånd. Jag har funnit,
att hvarken oinskränkt välde, prakt och yppighet, för
sträng sparsamhet eller penningeskatter utgöra’ lycka
eller förnöjsamhet, der kärlek för fäderneslandet,
der enighet saknas. Det ankommer derföre på eder att
blifva det lyckligaste folk på jorden. Låtom detta
riksmöte blifva evärdeliga n utmärkt i våra tidböcker
genom uppoffrande af allt hat, alla egna afsigter
för det allmännas väl. Jag skall bidraga, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
