Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Gustaf U L
på min personliga del ankommer, att samla edra strödda
sinnen, förena edra åtskilda hjertan, för att sluta i
en lycklig stund för riket detta riksmöte, tall hvars
begynnelse jag önskar ^der den Högstes välsignelse.»
Detta tal, det vältaligaste och vackraste som hörte
från tronen sedan Gustaf Adolfs afskedstal före
afresan till Tyskland, gjorde ock det lifligaste
intryck, och ständerna Skyndade att besluta dess
tryckning och utdelande till hvarje socken i riket.
Den enighet, hvartill konungen så vältaligt uppmanat
och hvilken han* trott kompositionen kunna bereda,
ville dock ej infinna sig. De ryske och engelske
ministrarne funno den ingalunda lämplig för sina
afsigter, och den stora skara riksdagsmän, för hvilka
partistriderna varit en indrägtig inkomstkälla,
ville lika litet se dem upphöra. Dessutom hade
den gamla striden mellan adeln qch de ofrälse
stånden börjat under och efter sista riksdagen
föras med allt större bitterhet. De synnerligast
inom borgare- och bondestånden rådande Mössorna
ville ej underkasta sig en öfverenskommelse,
ingången af några adeliga partiledare och genom
hvilken de ansågo sig beröfvade en säker framgång
vid riksdagen. Denna öfverenskommelse var, sade de,
träffad mellan partiledare å riddarhuset endast för
att fä dela makten sig emellan och tillbakavisa de
ofrälse ståndens rättmätiga fordringar. I en mängd
stridsskrifter framstäldes derföre kompositionen såsom
»en riksförderflig enighet» och i synnerhet klandrades
den såsom ett sätt att undandraga brottslige styresmän
deras välförtjenta straff, hvilket partiilskan ej
kunde smälta.
Mössorna begagnade ock sin öfvervigt inom borgare-
och bondestånden att vid fullmaktsgranskningen befria
sig från åtskilliga för dem misshagliga personer, utan
afseende på, om dessas fullmakter voro af regeringen
godkända eller icke, och äfven inom presteståndet,
ehuru först efter långvariga strider, begagnades
denna granskning att betrygga Mössornas seger. När nu
ändtligen fram i Juli månad fullmakternas granskning
var slutad, så att utskottsvalen kunde begynna, visade
det sig genast huru föga samvetsgrant mån iakttog
det vid kompositionen träffade aftal. I stället att
i sekreta utskottet låta en tredjedel af ledamöterna
tagas från motpartiet, insatte borgareståndet der
ingen enda af hattpartiet, hvarefter äfven adeln
förklarade sig fri tagen från det ut-fästa vilkoret,
rnen insatte dock fyra bland Mössornas mest ansedde
ledare, Ridderstolpe, Rudbeck, kammarherrn Fredrik
Ulrik von Essen och bruksegaren Clas de Frietzky. Till
gengäld läto ock presterne fyra Hattar, dock bland de
mindre betydande inom ståndet, inkomma i utskottet,
der emellertid Mössornas öfvervigt nu var gifven.
I öfverensstämmelse med kompositionen föreslog dock
generalmajor Christian Joachim Klingspor den 20
Juli å riddarhuset, att de vid föregående riksdagen
entledigade riksråden skulle försäkras om ständernas
förtroende och de två, äldste bland dera kallas
att i rådet intaga de rum, som blifvit lediga genom
riksrådet Carl Otto Hamiltons död i April 1770 pch
Hans Henrik von Liewens utnämning till generalgtH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
