Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Gtistaf HL
torde en del skamligen öfvergifva sina stackars
ofrälse soldater, lemna armé, städer, land och
medborgare till ett håniigt rof åt en svag fiende,
utan att försöka något motvärn eller töras se fienden
i synen, och utan att bry sig om något annat än att
snöpligt retirera, resa hem éch visa sitt hjeltemod
på samlingsstället i Stockholm* vid en riksdag,
som deras feghet torde hafva förorsakat»
Denna sista beskyllning för feghet var visserligen
orättvis, men för öfrigt innehöll skriften mycket,
som var sant, och de många adliga officerarnes hemresa
från pomerska kriget till 1760 års riksdag var ännu
i friskt minne samt gaf godt stöd åt tillvitelserna
i allmänhet. De voro dessutom styrkta genom en
stor mängd bilagor, innefattande upprörande prof på
våldsamma värmingar och annan misshandel. Skriften,
med sina bilagor, var tryckt i tusentals exemplar,
fick en strykande afsättning och var tydligen afsedd
att mot adeln reta icke blott de ofrälse riksstånden,
utan äfven underbefälet och soldaterna. Första verkan
deraf var ock, att inom preste- och borgare-stånden
väcktes och bifölls den 29 September förslag att
höja aflöningen för underbefäl och manskap vid:
garnisons-regementena, så länge den rådande dyrheten
på lifsförnödenheter fortfor, hvilken, enligt hvad
i den ifrågavarande skriften ovedersägligen var
visadt, gjorde den dåvarande aflöningen alldeles
otillräcklig.
Då en deputation från de båda stånden underrättade
adeln om det fattade beslutet, följde på riddarhuset
en ganska stormig öfverläggning, under hvilken den
utgifna skriften framstäldes såsom »en bud-kafle att
uppreta soldaten och allt hvad af sämre folk kunde
finnas till uppror, och genom hvilken man sökte
skära äran af hvarje adelig officer, samt angrep
regeringssättet, lagskipningen och hvarje embetsmän
af adel». Justitiekanslern efterskickades för att
uppmanas att lagfora den brottslige författaren,
och då han anmälde, att han redan befalt åtal
samt att boktryckaren blifvit till hofrätten
uppkallad, blef sinnesstämningen något lugnare och
adeln lät dervid bero, hvarefter ståndet beslöt,
på Fersens råd, att icke allenast bifalla den af
preste- och borgarestånden beviljade tillökningen i
underofficerarnes och soldatemes aflöning, utan äfven
tillägga en förhöjning i deras mqvarteringspenningar.
Samma dag, den 2 8 September, då detta tilldrog sig
å riddarhuset, hade en häftig partistrid förefallit
inom bondeståndet. Lars Thorbjörns-son, som vid flera
tillfällen med fyndighet och djerfhet sökt hindra
Mössornas planer samt bryta det välde talmannen och
sekreteraren tagit sig, blef nu tilltalad för det
han sökt försvara de embetsmän, som bort ställas till
ansvar för sin inblandning i riksdagsmannavalen; för
det han gjort talmannen och sekreteraren ogrundade
beskyllningar och för det han mer än någon annan
uppehållit ärendenas afgörande, hvarföre man nu
yrkade hans uteslutande ur ståndet för denna riksdag,
hvilket ock med stor röstöfvervigt å Mössornas sida
blef ståndets beslut - så litet respekterades äfven
riksdagsmännens yttrande-frihet under detta »fria
statsskick».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
