Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen xffi, iffz.
2$
Mossornas välde var emellertid nu tryggadt inom de
ofrälse tre stånden, då den stora deputationen den
30 September sammanträdde för att fatta beslut om
de förslag till nya ändringar i konungaförsäkran,
som från dessa stånd blifvit under föregående
sammanträden framstälda och bordlagda. De rörde dels
ett af kollegiernas vägran att tjenstgöra efter
konungens afsägelse af regeringen 1768 föranledt
tillägg, att det skulle såsom högmålsbrott anses,
om någon af riksens råd eller andra embetsmän under
hvad sken som helst skulle på längre eller kortare
tid undandraga sig sitt embetes förvaltande; dels ett
mot de adeliga företrädesrättigheterna riktadt tillägg
af ordet »härkomst» bland hvad som icke finge läggas
till grund för någon befordran. Om båda tillläggen
tvistades ihärdigt mellan de adeliga ledamöterne
inom deputationen, som enhälligt förkastade dem,
och de ofrälse ledamöterne, som antogo dem. Frågan
kom derefter till stånden samt föranledde äfy.en
der långa och häftiga öfverläggningar. I adelns
plenum den 17 Oktober, som pågick i nära 18 timmar
och slutades först klockan 3 på morgonen, beslöts
med 383 röster mot 276 att förblifva vid 1751 års
konungaförsäkran; men de öfriga stånden stodo fast
vid de yrkade förändringarna och tilläggen, och
spänningen mellan stånden blef sådan, att konungen
deraf fann sig uppmanad att i rådet den 28 November
tillkännagifva, det han ämnade uppkalla samtliga
ståndens talmän och göra dem föreställningar om
det farliga läge, hvari riksdagsärendena råkat,
då någon konungaförsäkran icke kunde komma till
stånd och kröningen fördröjdes. Riksråden anmärkte
visserligen, att i rådet ännu icke förekommit något
ärende, som lät befara någon allvarsammare söndring
mellan stånden; men då konungen förklarade, att han
på intet sätt ville tillåta sig någon inblandning
i ständernas öfverläggningar, utan endast uppmana
dem till samdrägt och yrka på kröningens firande,
så ansågs ett sådant steg vara »hans höga konungakall
till-ständigt och värdigt».
Redan samma dag verkstäldes också konungens
beslut. Landtmarskalken och talmännen uppkallades,
och konungen mottog dem i närvaro af riksråden Hiärne,
Kalling, Reuterholm och Wallvijk, samt höll till dem
ett tal, i hvilket han varmt och lifligt skildrade
faran af den oenighet, som uppkommit mellan stånden,
och sin egen oro deröfver, framhöll olägenheterna af,
en lång riksdag på en tid, då allmän penningebrist
var rådande och då allmän missväxt, hotande
nied hungersnöd, ,pest och sjukdomar, fordrade
samdrägtighet i rådslag och enighet i beslut, samt
föreslog för tillvägabringande af sådan enighet en
öfverläggning mellan ständerna under hans bemedling,
antingen i ett plenum plenorum på rikssalen, eller
i en stor deputation, eller på något annat sätt,
som ständerna sjelfva kunde finna lämpligast,
Landtmarskalken samt presternes och böndernes talmän,
hänförde af konungens ord, lofvade framföra hans
förslag till sina stånd; men Sebaldt, talmannen för
borgareståndet, förklarade sig vara af talmansed och
grundlag hindrad att för sitt stånd framställa något
annat kungligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
