Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&4
Gustaf HL
förslag än det, som vore inom och af
rådkammaren beslutadt samt vederbörligen
kofrtrasigneradt. Konungen anmärkte, att de
fyra riksrådens närvaro visade rådets bifall
till förslaget; men Sebaldt invände, att han ej
kunde betrakta dem annorlunda än såsom konungens
enskilda vänner, icke som en rådsförsamling, samt
begärde att få förslaget framstäldt i ett formligt
rådsprotokoll. Konungen utbrast då: »Mitt ord kan väl
vara lika godt som ett stycke papper!» men Sebaldt
förblef obeveklig och sammanträdet upplöstes. Sebaldts
anmärkningar hade emellertid verkat äfven på preste-
och bondeståndens talmän, hvilka, sedan de utkommit ur
rummet och fått tillfälle att rådgöra med hvarandra,
begärde nytt företräde, hvilket de ock genast erhöllo,
dä de återtogo sitt löfte och förklarade sig instämma
med Sebaldt. Också blef konungens förslag icke
framfördt till något af de ofrälse stånden.
" Hans försök att uppträda såsom medlare mellan
stånden hade emellertid nu blifvit afvisadt;
men det låg icke i hans natur att låta sig nöja
härmed. Han beslöt att från ständerna vädja till
hela sitt folk. Den 2 December aflemnade han
till rådet det tal, han hållit till talmännen,
och några dagar derefter tillkännagaf han sin
önskan att låta trycka det, emedan han af tryckta
skrifter inhemtat flera förtydningar, som deraf
blifvit gjorda. Rådet anmärkte, att, enligt ett
ständernas bref år 1769, konungens tal icke kunde
införas i rådsprotokollet och följaktligen icke
heller till tryckning utlemnas förr, än det kommit
till riksens ständers kunskap. Konungen fogade sig
derefter, och talet blef, jemte rådsprotokollen,
nedskickadt till sekreta utskottet, der det likväl
icke föredrogs förr än den 17 December i det sista
sammanträde, utskottet hade före julferierna, då
det blef bordlagdt, hvarigenom ett uppskof på mer
än tre veckor skulle-förorsakas. Under tiden blef
likväl talet tryckt i Örebro och sedermera äfven
i flera andra städer samt mottogs i allmänhet med
stort bifall. Konungen ensam tycktes ömma för folkets
nöd, då ständerna blott förnötte tiden med tvister
utan slut. Den grundsats, som under det dåvarande
regeringssättet gjort sig gällande, att afskära hvarje
omedelbar beröring mellan konung och ständer, stod
för mycket i strid med förhållandena under hela den
föregående tiden för att vinna något fastare stöd i
den allmänna meningen. Alla Sveriges store konungar
hade just genom sin personliga samverkan med ständerna
uträttat de storverk, som ännu lefde i folkets minne,
och nu ville ständerna icke ens höra, när konungen
uppmanade dem till endrägt och varnade dem för
följderna af deras söndringar. Man vågade ock redan
i tryck uttala, att Sverige hade att välja emellan
att återgå till *Gustaf Adolfs tider eller fortgå
till ett förfall lika med Polens, ty det hade just
varit lagarnes ständiga förändring och konungamaktens
ständiga inskränkande, som bragt Polen i olycka.
Vid riksdagen uppfattade man deremotr förhållandena
helt annorlunda. De ledände bland ständerna hade ej
svårt att inse den fara, som hotade deras makt och
möjligen sjelfva regeringssättet, om konungen finge
ställa sig i omedelbar beröring med ständerna, och
de funno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
