Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det föga mindre farligt, om han genom tryckpressen satte sig i tillfälle att vända sig omedelbart till folket. När riksdagen efter slutade julferier åter trädde i verksamhet, kom ock denna fråga genast till tals i sekreta utskottet, och man beslöt visserligen, att utskottet med anledning af det till detsamma öfverlemnade talet skulle betyga konungen sin vördnad och sin tacksamhet för hans landsfaderliga omsorger, men i denna tacksägelse-skrifvelse inrycktes tillika en anmärkning öfver rådets uraktlåtenhet att påminna honom om lagens föreskrift, och sedermera, den 23 Januari 1772, utfärdades till rådet en ganska skarp föreställning om dess felaktighet härutinnan. Dessutom beslöt utskottet, att de personer, »som visat en så straffbar dristighet genom högstberörda tals otidiga tryckning», skulle till laga ansvar och straff befordras, hvilket slutade så, att en lagman Gyllenbååth, som först låtit trycka talet, dömdes af Svea hofrätt till 300 d. s. böter, och en hofauditör Camitz, som lemnat det till Gyllenbååth, måste rymma ur riket.
Sådan utgång fick konungens försök att tillvägabringa enighet mellan riksstånden; men detta misslyckade försök blef dock en vändpunkt i tilldragelserna vid denna riksdag, emedan Gustaf III, inseende omöjligheten för honom att göra ett slut på stånds- och partitvisterna, så länge det dåvarande statsskicket fortfor, återkom till den plan, han redan såsom kronprins omfattat, att genom en statshvälfning förändra sjelfva regeringssättet, och man kan väl svårligen förtänka honom, att han ej ville bibehålla ett statsskick, under hvilket svenske medborgare blifvit pliktfälde och fått rymma riket för det de allmängjort sin konungs uppmaning till rikets ständer att ej genom inbördes tvister bringa det i förderf.
Det franska hofvet hade emellertid, när underrättelse kommit om kompositionens misslyckande och man insett, att de stora utgifterna för att leda svenska riksdagen till Frankrikes fördel, hvilka före 1771 års slut uppgått till omkring 2 millioner livres, ingenting väsentligt uträttat, beslutat från och med 1772 års ingång inställa alla dylika utgifter. På samma gång underrättade man ock konung Gustaf, att de 500,000 livres, han vid riksdagens början lyftat i afräkning å subsidierna, skulle innehållas vid nästa subsidie-betalning, hvilket satte honom i yttersta förlägenhet. Han skref sjelf till Ludvig XV för att göra föreställningar mot denna åtgärd, som kunde blifva ganska farlig både för honom och alla, som medverkat till förskottets lyftande; men redan innan detta bref framkom, hade svenske ministern vid franska hofvet grefve Creutz utverkat, att subsidierna skulle för denna gång till fullo betalas, dock med förklaring att summan komme framdeles att afräknas.
Den första följden af de franska korruptionsmedlens indragning var, att de deraf underhållna riksdagsklubbarne vid årets slut upphörde. Den adliga hattklubben ville dock ej upplösa sig, utan medlemmarne deraf, ehuru mycket förbittrade öfver upphörandet af det underhåll, de fått från Frankrike, förklarade, att de skulle stanna vid riksdagen, äfven om de måste pantsätta sina kläder, samt afvisade med förakt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
