Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begära en half million d. s., men åtnöjde sig slutligen med 66,667 d. s. genast, 21,667 d. s. i månaden under fem månader samt 133,333 d. s. efter riksdagens slut. Denna uppgörelse hade emellertid kommit till engelska kabinettets kännedom och blifvit meddelad Goodricke, hvilket, jemte bristen på penningar, förmådde honom och ryske ministern Ostermann att hellre nöja sig med fyra eller fem riksråds frivilliga afsked än våga en strid, hvars utgång syntes dem oviss; men när det ej lyckades konungen att åstadkomma mer än tre ledigheter i rådet, kunde de ej längre tillbakahålla sina anhängares stridslust och förlorade snart allt välde öfver dem.
Anfallet mot rådet utgick denna gång från sekreta och justitiedeputationerna, hvilka stödde dem på granskningen af rådets protokoll i inrikes- och justitieärenden. I ett betänkande af den 2 April hade sekreta deputationen sammanfört 20 anmärkningspunkter mot rådet, de flesta rörande utnämningar eller behandlingen af klagomål öfver riksdagsmannaval, många deribland dels obilliga, dels ända till löjlighet obetydliga. Icke desto mindre slöt deputationen sitt betänkande dermed, att alla de återstående 10 riksråden, Rudenschöld, Wallvijk, Bielke, Ulrik Scheffer, Hermanson, Beckfriis, Schwerin, Posse, Barck och Sinclair borde förklaras förlustige sina rådsembeten, dock med tillägg att Wallvijk och Sinclair varit mindre felaktige än de andra.
Samtidigt med sekreta deputationen hade äfven justitiedeputationen afgifvit utlåtande om några af rådets domar, med hänseende hvartill riksråden beskyldes för veld och orättvisa. Dock företog sig icke denna deputation, såsom sekreta deputationen, att föreslå något straff öfver de felaktige.
När sekreta deputationens betänkande blifvit den 8 April bordlagdt, ålade de ofrälse stånden sina talmän att redan den 11 April föredraga det till afgörande. Natten före afgörandet gick det lifligt till på klubbarne. Flera af Mössornas ifrigaste ledare gingo omkring och yrkade kraftiga åtgärder mot rådet. De ofrälse stånden borde nu visa, att de ej gingo i några adliga herrars ledband, hvilka sig emellan slöto öfverenskommelser om att dela makten och embetena; lagen borde hafva sin gång o. s. v. Man hade också fått någon kännedom om franske ambassadörens kontrakt med vissa af ledarne inom de ofrälse stånden, hvilket begagnades för att göra en hvar, som icke instämde i den allmänna förkastelsedomen, misstänkt att vara köpt. Häraf lät äfven bondeståndets sekreterare skrämma sig att afstå från den summa, som blifvit nedsatt för hans räkning, och återtaga sitt löfte.
Den 11 April afgjordes frågan i de ofrälse stånden. Inom preste- och bondestånden undantogos från afsättning riksråden Wallvijk och Sinclair, hvilka sekreta deputationen ansett vara minst felaktiga, samt Schwerin, hvilken, för tillfället frånvarande såsom enkedrottningens följeslagare under en resa till Berlin, härigenom varit hindrad att afgifva någon förklaring; men de öfrige sju riksråden skildes från sina embeten, af presteståndet med 34 röster mot 17 och af bondeståndet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
