Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen Tfjt, 1772.
27
gära en half million» d. s.j men åtnöjde sig slutligen
med 66,667 d. s. genast, 21,667 d. s. i månaden
under femsmånader samt 133,333 d. s. efter riksdagens
slut. Denna uppgörelse hade emellertid kommit till
engelska kabinettets kännedom och blifvit meddelad
Goodricke, hvilket, jemte bristen på penningar,
förmådde honom och ryske ministern Oster-mann
att hellre nöja sig med fyra eller fem riksråds
frivilliga afsked än våga en strid, hvars utgång
syntes dem oviss; men när det ej lyckades konungen att
åstadkomma mer än, tre ledigheter i rådet, kunde de
ej längre tillbafcahålla sina anhängares stridslust
och förlorade snart allt välde öfver dem.
Anfallet mot rådet utgick denna gång från sekreta
och justitie-deputationerna, hvilka stödde dem
på granskningen af rådets protokoll i inrikes- och
justitieärenden. I ett betänkande af den 2 April hade
sekreta deputationen sammanfört 20 ånmärkningspTankter
mot rådet, de flesta rörande utnämningar eller
behandlingen af klagomål öfver riksdagsmannavai, många
deribland dels obilliga, dels ända till löjlighet
obetydliga. Icke desto mindre slöt deputationen
sitt betänkande dermed, att alla de återstående 10
riksråden, Rudenschöld, Wall-vijk, Bielke, Ulrik
Scheffer, Hefmanson, Beckfriis, Schwerin, Posse,
Barck och Sinclair borde förklaras förlustige sina
rådsembéten, dock med tillägg att Walivijk och
Sinclair varit mindre felaktige än de andra.
Samtidigt med sekreta deputationen hade äfven
justitiedeputatio-nen afgifvit utlåtande om några
af rådets domar, med hänseende hvartill riksråden
beskyldes för veld och orättvisa, Dock företog sig
icke denna deputation, såsom sekreta deputationen,
att föreslå något straff öfver de felaktige.
>;
När i sekreta dejputationens betänkande blifvit den
8 April bord-lagdt, ålade de ofrälse stånden sina
talmän att redan den ii April föredraga det till
afgörande. Natten före afgörande t gick det lifligt
till på klubbarne. Flera af Mössornas ifrigaste
ledare gingo omkring och yrkade kraftiga åtgärder
mot rådet. De ofrälse stånden borde nu visa, att de
ej gingo i några adliga herrars ledband, hvilka sig
emellan slöto öfverenskommelser om att dela makten och
embetena; lagen borde hafva sin gång o. s. v. Man hade
också fått någon kännedom öm franske ambassadörens
kontrakt med vissa af ledarne inom de ofrälse
stånden, hvilket begagnades för att göra en hvar,
som icke instämde i den allmänna förkastelsedomen,
misstänkt att vara köpt. Häraf lät äfven-bondeståndets
sekreterare skrämma sig att afstå från den summa,
sorn blifvit nedsatt för hans räkning, och återtaga
sitt "löfte.
Den U April afgjordes frågan i de ofrälse
stånden. Inom preste-och bondestånden undantogos från
afsättning riksråden Walivijk och Sinclair, hvilka
sekreta deputationen ansett vara minst felaktiga,
samt Schwerin j hvilken, för tillfället frånvarande
såsom enkedrottningens följeslagare under en resa
till Berlin, härigenom varit hindrad att afgifva någon
förklaring^ men de öfrige sju riksråden skildes från
sina embeten, af presteståndet med 34 röster mot 17
och ät bondeståndet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
