Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Gustaf III.
116 mot 58. Inom borgareståndet blef striden,
skarpare, men äfven <der kom man till samma beslut,
med 68 röster mot 41.
Genom tre stånds besltit var sålunda de ifrågavarande
riksrådens öde afgjordt; men ändock sökte konungen
försäkra sina vänner inom rådet åtmiastonfe om adelns
bifall. Der kom det ock till en häftig strié, meri
hvilken slutade så, att ådern, med 277 röster mot 272,
kom till samma beslut som *le ofrälse stånden.
Genom alla fyra ståndens beslut voro således riksråden
Rudenschöld, Bielke, Ulrik Scheffer, Hermanson,
Béckfriis, Posse och Barck skilda från sina embeten,
och dessutom hade genom Hiärnes, Stoc-kienströms och
Snoilskys afskedstagande redan förut tre ledigheter
uppstått, så* att tio rådsplatser nu voro att
tillsätta; Att det skulle ske med Mössor, var
gifvet, ty sedan, efter indragningen af de franska
riksdagsmedlen, en mängd Hattar lemnat riksdagen,
voro Mössorna, som . vid riksdagens början hade
öfvervigten: endast inom borgare- och bondestånden
samt i presteståndet voro jemnstarka med Hattarne
och hos adeln dem underlägsne, nu rådande i alla fyra
stånden - så väl hade Ostermann förstått sammanhålla
det ryssvänliga partiet. Han hade ock under hela tiden
visat en viss" hofsamhet af fruktan att Hattarne,
retade till det yttersta, skulle sluta sig till
konungen och gifva honom anledning att taga något
djerft steg. Det hade ock ej varit i enlighet med
hvarken Ostermanns eller Goodrickes önskan, som så
många af rådet blifvit afsätta; men när Mössorna
sågo sig hafva makten i händerna, segrade partiilskan
öfver klokheten, och de försummade ej att utsträcka
sin makt så mycket de kunde. Till en början tycktes
man likväl röja en viss förlägenhet öfver den vunna
framgången och likasom vilja skylla ifrån sig, att
den vunnits. Så fick nu Sinclair skulden derför. Att
han, förut den af Mössorna mest hatade bland Hattarnes
ledare, likväl fått stanna qvar i rådet, när de öfrige
aflägsnades, visade, att han med vanlig slughet
spelat sina kort. Emellertid misstroddes han nu af
alla, och man skyndade att genom hans utnämning till
generalguvernör i Pomern den ii Maj aflägsna honom
från riksdagen.
De lediga rådsplatserna skulle emellertid
nu tillsättas. Af de vid föregående riksdagen
entledigade riksråden hade tre, Horn, Kalling och
Reuterholm, redan återfått sina embeten. Friesendorff
hade aflidit i Augusti 1770, Lagerbjelke, Hermelin
och Gyllenstierna vägrade att återinträda i rådet;
men friherrarne Gar l Funck, Fredrik Ribbing och
Jeathim von Htoben hörsammade kallelsen och blefvo
den 27 Mars 1772 å nyo utnämnde till riksråds»
Sjti platser återstodo emellertid att tillsätta,
och detta visade sig vara förenadt med störa
svårigheter. Regeringsformen föifeskref nemligen,
att det utskott, som hade att uppgöra förslag till
riksrådsembetcns tillsättande, skulle »sig förena
om de män, hvilka, efter allmänt Öfverenskommande»,
borde föreslås konungen till utnämning. Detta hade
alltid blifvit tolkadt så, att valet skulle vara
enhälligt inom utskottet; men nu hade adelns valmän
blifvit utsedde, medan Hattarne ännu voro rådande i
ståndet, samt utgjorde samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
