- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf. /
33

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772 - Statshvälfningen 1772

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Statshvälfningen iffz.
33

behof vanligen fy Ides, till följd af knapp skörd och
krigiska tillredelser icke hade mycket ätt aflåta.

Detta banko-depu.tationens förslag skulle just
förekomma i sekreta utskottet, då statshvälfningen
inträffade. *)

Stetshvälftiingcn 1772.

I föregående del är visadt, huru Gustaf III såsom
kronprins ifrigt omfattade det al dåvarande franske
utrikesministern, hertigen af Choi-seui, framstälda
förslag att medelst en statshvälfning gifva svenske
konungen ökad myndighet ; och derigenom bereda
Frankrike en kraftigare bundsförvandt i norden än det
af partistrider söndrade och vanmäktiga Sverige. Det
är sannolikt, att om, undej Gustafs besök i Framkrike,
Chöiseul fortfararide haft ledningen af dess utländska
politik, skiille denna statshvälfningsplan blifvit
ytterligare fullföljd; men då franska hofvet nu
yrkade/ på tillvägabringandet af en försoning
mellan partierna, följde Gustaf, då han blef
konung, äfven denna riktning, och att han gjorde
det på fullt allvar, tyckes visas af de här ofvan
omnämnda kompositions-försöken j så väl som af hans
bevekliga föreställningar till ståndens ’talmän om
nödvändigheten att göra ett slut på,: partistriderna
och om vådan för hela riket af deras fortfarande. Han
insåg ock, att, om man kunde tillvägabringa jemnvigt
mellan de båda* täflande partierna, skulle den eljest
betydelselösa makt, grundlagen tillagt körningen,
gifva utslaget i hvarje tvistefråga; båda partierna
skulle söka- stöd hos! konungen, hans personliga
inflytande få en ganska vidsträckt omfattning och, om
korruptionen från främmande hof upphörde, den enskilda
egennyttan söka sin tillfredsställelse hos konungen,
som kunde gifva belöningar för duglighet och nit utan
afseende på partiför tjenster* På denna väg skulle
således konungen kunna vinna den sökta utvidgningen af
sin myndighet, utan att äfven-tyra^en statshvälfning,
hvilken, alltid vådlig, var det under dåvarande
förhållanden till utländska makter så mycket mera,
som alla Sveriges gtmnnar förenat sig att upprätthålla
ett statsskick, hvarigenom Sveriges vanmakt skulle
fortfara.

Konungen såg emellertid alla sina försök att
åstadkomma endrägt och jemnvigt imellan partierna
aflöpa fruktlöst. Partiilskan gjorde intet afseende
på fäderneslandets bästa, och ju mera Mössorna
funno sin öfvervigt vid riksdagen betryggad, desto
ifrigare blefvo de att få tillfredsställa sin hämnd
på motpartiet. Hos de ofrälse stånden fram-

*
} Jfr f. A. Fersen, Historiska skrifter. Stockholm
1869* III: 59-86; Tengberg, Konung Gustaf III:s första
regeringstid. Lund 1871, s. 24-96; Fryxell, Berättelse
ur svenska historien. Stockholm 1873, XLIL 47-135;
Malmström, Sveriges politiska historia från Carl XII:s
död till statshvälfningen 1772. Stockholm 1876, VI:
234-364; ^Odhner, Sveriges politiska historia under
Gustaf III:s regering. Stockholm 1885 I: 1^88.

Starbäck 0. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist* IX,
3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 03:45:39 2006 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/9/0043.html

Valid HTML 4.0!