Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Riksdagen 1771, 1772
- Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spanmålsbehof vanligen fyldes, till följd af knapp skörd och krigiska tillredelser icke hade mycket att aflåta.
Detta banko-deputationens förslag skulle just förekomma i sekreta utskottet, då statshvälfningen inträffade.[1]
Statshvälfningen 1772.
I föregående del är visadt, huru Gustaf III såsom kronprins ifrigt omfattade det af dåvarande franske utrikesministern, hertigen af Choiseul, framstälda förslag att medelst en statshvälfning gifva svenske konungen ökad myndighet och derigenom bereda Frankrike en kraftigare bundsförvandt i norden än det af partistrider söndrade och vanmäktiga Sverige. Det är sannolikt, att om, under Gustafs besök i Frankrike, Choiseul fortfarande haft ledningen af dess utländska politik, skulle denna statshvälfningsplan blifvit ytterligare fullföljd; men då franska hofvet nu yrkade på tillvägabringandet af en försoning mellan partierna, följde Gustaf, då han blef konung, äfven denna riktning, och att han gjorde det på fullt allvar, tyckes visas af de här ofvan omnämnda kompositions-försöken, så väl som af hans bevekliga föreställningar till ståndens talmän om nödvändigheten att göra ett slut på partistriderna och om vådan för hela riket af deras fortfarande. Han insåg ock, att, om man kunde tillvägabringa jemnvigt mellan de båda täflande partierna, skulle den eljest betydelselösa makt, grundlagen tillagt konungen, gifva utslaget i hvarje tvistefråga; båda partierna skulle söka stöd hos konungen, hans personliga inflytande få en ganska vidsträckt omfattning och, om korruptionen från främmande hof upphörde, den enskilda egennyttan söka sin tillfredsställelse hos konungen, som kunde gifva belöningar för duglighet och nit utan afseende på partiförtjenster. På denna väg skulle således konungen kunna vinna den sökta utvidgningen af sin myndighet, utan att äfventyra en statshvälfning, hvilken, alltid vådlig, var det under dåvarande förhållanden till utländska makter så mycket mera, som alla Sveriges grannar förenat sig att upprätthålla ett statsskick, hvarigenom Sveriges vanmakt skulle fortfara.
Konungen såg emellertid alla sina försök att åstadkomma endrägt och jemnvigt mellan partierna aflöpa fruktlöst. Partiilskan gjorde intet afseende på fäderneslandets bästa, och ju mera Mössorna funno sin öfvervigt vid riksdagen betryggad, desto ifrigare blefvo de att få tillfredsställa sin hämnd på motpartiet. Hos de ofrälse stånden
[1] Jfr F. A. Fersen, Historiska skrifter. Stockholm 1869, III: 59—86; Tengberg, Konung Gustaf III:s första regeringstid. Lund 1871, s. 24—96; Fryxell, Berättelse ur svenska historien. Stockholm 1873, XLII: 47—125; Malmström, Sveriges politiska historia från Carl XII:s död till statshvälfningen 1772. Stockholm 1876, VI: 234—364; Odhner, Sveriges politiska historia under Gustaf III:s regering. Stockholm 1885 I: 1—88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0043.html
